För många år sedan sade min son till mig vid matbordet efter en middag att jag borde laga mat med mer kärlek och passion. Han hade rätt. Jag lagade mat för att vi båda behövde äta. Det var tråkigt med matlagning, tyckte jag. Men de senaste åren när jag har bott själv och lagat sådana rätter jag vill äta som barnen absolut inte uppskattade, då har också matlagningen blivit roligare. Numera är jag väldigt husmoderlig. Jag bakar bröd och kakor, syltar, saftar, torkar örter och bär, odlar och lagar goda middagar från grunden. Och jag gör det med kärlek. Numera låter jag det ta tid, för det är viktigt för mig att äta bra.
Kärlek är den hemliga ingrediensen i allt. Det är kärlek som sätter smak på maten och bakverken. Det är bristen på kärlek vi märker av i en rätt. Så är det också med en text, en illustration, en tavla eller något annat jag skapar. Det är kärleken som gör skillnad.
Jag tänker på min ena tavla, The Path - Vägen, som hänger hos min själasyster Lisbeth. Den är väldigt enkel. Jag skulle kunna måla en likadan igen. Men där och då betydde den något alldeles speciellt. Jag målade med kärlek och hade svårt att släppa ifrån mig den.
Tavlorna jag målar idag är oftast mer tekniskt "avancerade", men det betyder inte att de berör. Det är närvaron av kärlek som gör en text läsvärd och en tavla till ett konstverk.
Jag älskar fortfarande The Path. Den ingick i min allra första kollektion som hette Restore the Feminine. Den serien tavlor var viktig för mig på ett djupt plan. Den handlade om upprättelse. Om att stå kvar med mig själv och vara allt jag kan vara med Gud, trots att jag inte är skolad och har några dokument som bevisar vad jag kan.
Hela kollektionen ser du nedan.
Mycket av mitt arbete är djupt även om ytan berättar något annat. Alla är inte förtjusta i det. Det är okej. Oftast är det människor som är sårbara, sköra och väldigt stillsamma som verkligen älskar och uppskattar vad jag skapar. De känner igen sig i min längtan, i mitt sökande, i min brustenhet. Det tycker jag är underbart.
Jag kanske inte slår klackarna i taket, men jag står stadigt i kärleken. Jag kanske aldrig blir känd, men ni kan känna vem jag är i allt jag skapar. Jag gör inte avkall på mig själv för att behaga andra. Sötnosen blir inte mindre kristen för att andra önskar att hon vore det. Mina texter slutar inte att nämna Gud. Mina tavlor pekar på Jesus. För då skulle det inte finnas någon kärlek i dem.
Jag började måla tavlor 2019. Den första kollektionen Restore the Feminine kom 2020. Det har blivit många tavlor efter det, men inga serier, förrän nu. Den 16 april är det vernissage för min nya kollektion Kärt barn har många namn. Det är Jesus jag syftar på. Sex sprillans nya tavlor består denna serie av. Jag hoppas att ni kommer att älska dem lika mycket som jag, och att de alla hittar nya härliga hem efter utställningen.
Min konst kan ni se och följa på Instagram: @sjalaglad
https://www.instagram.com/sjalaglad/
Jag har bakat idag, med kärlek. Tekakor på havregrynsgröt och kanelbullar i långpanna. Båda recepten finns hos @fredriksfika. Jag älskar hans recept.
Jag funderar på vad jag ska laga till middag idag. Ska kycklingfärsen bli till en paj eller ska jag göra järpar med gräddsås och potatis? Det lutar åt det sistnämnda.
Kram,
Marie