Kanske har behovet av Jesus aldrig varit större i mitt liv än just nu. Jag lägger dagligen av mig mycket tankar och känslor hos honom. De är alltför tunga att bära själv och jag vill inte lägga dem hos familj och vänner.
Det går över förväntan att bo här hos min dotter. Men behovet av egen säng, min egen rytm och plats för mitt eget liv växer sig större för varje dag som går nu när ett halvår passerat.
Min bästa vän Carina har det väldigt tufft. Biverkningarna efter hennes behandling och alla mediciner är ett rent helvete i ärlighetens namn. Hon är mentalt mycket stark och hennes positiva inställning till livet är ett stöd för henne. Liksom familj och vänner. Men jag avskyr vad cancern gör med hennes kropp och liv. Och jag är ledsen för den inverkan sjukdomen har på vår vänskap.
Vi hann spela in sju videor där vi pratade om vår vänskap och hennes cancer. Nu är hon så pass infektionskänslig att hon endast umgås med familj och vänner utomhus. Därav inga fler videoklipp. Och av naturliga skäl behöver hon använda den energi hon har på bästa sätt.
Imorgon måndag hittar du ett reportage med henne i Sydsvenskan. Missa inte det!
Här kan ni se våra sju avsnitt på Youtube.
När Carina har ork och kraft bloggar hon. Här kan ni läsa om hur det är att leva med obotlig cancer: www.carinahalvardsson.se
Det är ett medvetet val att inte skriva så mycket om hur det påverkar mig att inte ha mitt eget hem och hur jag känner inför min bästa väns obotliga cancer. Någon gång då och då svämmar tårarna över, men de flesta skvalpar nere i djupet av mitt hjärta. Det är mitt sätt att orka möta varje dag med tro och hopp. Det är mitt sätt att fortsätta leva trots att livet på ett sätt stannat upp. Och jag inte bara accepterar det utan respekterar det. Jag känner min egen historia. Jag vet att min kropp och själ upplevt denna svåra situation en gång förut. Jag minns mitt barndomstrauma, men jag är inte längre traumatiserad.
Hosianna, ropar jag till Jesus. Hosianna! (Hjälp oss!)
Jesus, hjälp min vän.
Jesus, hjälp mig.
Jesus, kom till min dotter.
Jesus, rädda världen.
Hosianna heter den rosa tavlan i denna triptyk. Halleluja heter den blå och Amen den som är beige. Dessa mina älskade tavlor jag målat vill jag ska hänga i mitt nästa hem.
I fredags startade jag och min dotter igång vår podd igen. Det blir säsong 3 av På middag med Gud. Det har gått nästan två år sedan vi spelade in det senaste avsnittet.
Redan hösten 2019 när vi började göra inspelningar tänkte jag att vi skulle göra det på Youtube och inte bara som en podd. Då var inte Angelina redo för den synligheten och inte heller när vi körde igång den andra säsongen. Men nu tyckte hon det kändes rätt. Allt har sin tid.
För mig känns det bra att få återuppta våra samtal om kristen tro nu. Jag har känt mycket stora tvivel på Gud den senaste tiden. Jag behöver ha Jesus i centrum. Mitt liv behöver kretsa kring honom. Han är min hjälpare, min räddare, den som just nu bär mig. Det är något jag verkligen vill lyfta fram. Utan Jesus vore jag förlorad. Utan Jesus vet jag inte vart jag skulle gå för att hämta kraft, hopp och tro. Utan Jesus vet jag inte hos vem jag skulle vila och få den kärlek jag behöver just nu.
Mitt sätt att be om och få Guds hjälp har alltid varit att göra något i handling, för Gud. När jag skriver, tecknar, målar, spelar in podd eller Youtubeklipp - då ber jag om hjälp från Gud och tar emot den på samma gång. I själva skapelsemomentet är jag mig själv och får allt jag behöver av Gud. Vi är ett i den stunden. Därför är skapandet det största stödet jag kan ha i mitt liv. Och det är i skapelseprocessen som jag kan vara den livgivare jag är med och för Gud. Att skapa med Skaparen skänker mig vila, tröst och kärlek. Om så bara för stunden.
Här kan ni lyssna på de 26 tidigare avsnitten av På middag med Gud.
Nedan har ni vårt första Youtubeklipp. Vi samtalar bland annat om frågan: Vem följer du?
Varmt välkommen att titta och lyssna.
Ha en fin vecka! M