Jag minns det så väl, hur jag stod där på skolans parkering och kände hur ljuset hade tänts i mitt hjärta. Det var i mötet med en ung kvinna som detta hände. Hennes brinnande satte fyr på lågan i mig.
Hon hette Monika och var lärare i Ljunghusen. Vi möttes för att jag skulle skriva ett reportage om hennes engagemang för barnen i Sega, en liten by i Ghana. Det blev i slutänden två reportage i tidningarna Vi på Näset och Malmötidningen.
Idag är Monika rektor på Linnéskolan ser jag när jag googlar hennes namn. Det känns som en självklar utveckling för en kvinna som henne. Jag såg i henne ett ljus som brann för barn. Det är underbart att veta att hon är kvar i skolans värld. Barn behöver vuxna som henne.
Du är driven by heart, sade en arbetsförmedlare en gång till mig. Lite nedsättande. Det är sant. Kärleken är min drivkraft. Jag lyssnar till mitt hjärtas längtan och vilja. Men hur brinner man som människa utan att bli utbränd? Hur är man helhjärtad utan att utplåna sig själv? Jag hade inte svaren på de frågorna, så jag blev först utbränd och sedan utplånade jag helt mig själv.
Jag är till min natur en människa som vill ge allt. Jag vill förlora mig själv i min nästa. I det helhjärtade finns min frihet. Men vem kan tåla en sådan dåraktig kärlek? Vem orkar ta emot allt jag är utan att samtidigt utnyttja den sårbara nakenhet det kommer med? Bara Gud.
Jag är en erfarenhet rikare. I min sjukdom fann jag ut att det inte var något fel på min djupa längtan efter att ge mitt liv åt någon annan. Det är inte ett sjukt och gränslöst beteende. Det är det friska i mig som vill förenas så djupt att vi går upp i varandra, att mitt jag förvandlas till ett vi. Det är det friska i mig som inte vill undanhålla något och behålla någon del av min person och mitt liv för mig själv. Det är det friska i mig som inte kräver oberoende, utan vilar i beroendet av den andre. Det är det friska i mig som jag så ofta fått höra är något sjukt.
Den djupa längtan efter att förlora mig själv har Gud nedlagt i mig. Det är en hemlängtan. En längtan som återförenar. En längtan som minns det ursprungliga tillståndet innan syndafallet och separationen från Gud. Det är den längtan i mig som Jesus svarar an på och som ingen annan människa förmår hantera utan att skada mig.
Jesus vill ha hela mig och kan ta emot allt jag är. I honom kan jag förlora mig utan att gå förlorad. Tvärtom. Jag återuppstår i och med honom.
Vi människor blir till i mötet med varandra. Vi inspirerar och inspireras. Vi påminns om vårt eget inre ljus som kanske har slocknat eller blåsts ut. Vi tänder ljuset i andra. Vi behöver varandra helt enkelt. Ibland för att läka och försonas med vår egen historia. Ibland för att lära oss bemästra vårt ljus och utforska hur och var vi ska låta det lysa för andra. Världen behöver lysas upp. Var och en av oss kan bidra till det på ett unikt sätt.
Jag har läkt djupa trauman i mötet och samtalen med andra människor. Andrea Hylen, Carina Halvardsson och Berth Löndahl är de personer som betytt mest för mitt helande. Det är också i mötet med dem som jag lyst starkast och verkligen gjort en väsentlig skillnad i vår värld. Våra mänskliga sår och vår sårbarhet går nämligen hand i hand. Ljuset lyser starkast på den plats i oss där det är mörkt.
En form att samtala på och hjälpa andra människor är coaching. Nu återupptar jag den delen av min verksamhet igen.
Jag gick min första coachutbildning 2007-2008 hos CoachCompanion. Då hade jag arbetat som journalist i tio år och hade därför redan lång erfarenhet av samtal och att ställa frågor där den andre människan stod i fokus. Ganska snart efter min diplomering som ICF coach blev jag också mentorcoach för de som var under utbildning. Jag byggde senare på med kursen Det coachande ledarskapet (2010, Coachcompanion).
Under en tid arbetade jag som jobbcoach under Philip Diabs dåvarande företag Good Fortune Ab. Nu heter det Kickass Coach.
Mellan september 2010 och september 2011 gick jag en gedigen ettårig amerikansk coachutbildning, Enwaken Coaching Program, och byggde på med den fyra månader långa Leadership Program.
Jag slutade använda ordet coaching när det blev alltför urvattnat, då var och varannan människa började kalla sig coacher. Ordet förlorade legitimitet när utbildningarna blev kortare och sämre, och människor snickrade ihop egna utbildningar som saknade all form av yttre kontroll.
Marknaden har lugnat ner sig, tycker jag. Alla ska inte längre utbilda sig till coach och hjälpa andra uppnå sina drömmar samtidigt som de förverkligar sig själv. Det var där det skavde i mig. Alltför många ville leda andra på en väg de själva inte hade vandrat än.
BEHÖVER DU COACHING?
Jag erbjuder två olika former av coaching. Våra samtal sker via telefon eller zoom. Vad du vill tala om avgör hur jag ska förhålla mig. Du kan välja mellan dessa två alternativ:
Vill du nå ett specifik resultat möter jag dig med ett coachande förhållningssätt. Vi fokuserar på målet och vilka steg du kan ta för att nå dit.
Handlar det om en längtan efter försoning och en inre läkning möter jag dig med ett helande förhållningssätt. Vi tittar och lyssnar tillsammans till det som vill fram i ljuset.
All coaching inleds med ett kostnadsfritt samtal på 15 minuter för att vi ska kunna bilda oss en uppfattning om jag kan vara till hjälp. Utifrån erfarenhet har jag skapat två olika paket som jag erbjuder dig som vill inleda ett coachsamarbete med mig. Paketen är en start. Vi börjar med tre respektive tolv samtal. De kan byggas på efter behov.
Vill du boka ett första kostnadsfritt samtal kontaktar du mig först via mejl. Berätta kort om dig själv och vad du hoppas att coachingen ska kunna hjälpa dig med.
Välkommen att höra av dig till marie.eklipanovska@gmail.com
Vi tillfrisknar inte av oss själva. Vi når inte våra mål på egen hand. Vi människor behöver varandra. På olika sätt kan vi finnas till och lysa upp vägen. Jag har behövt mycket hjälp. Jag har varit till mycket hjälp. En del tillhör vårt arbete och är något vi ska ta betalat för. Annat är rena gåvor till och från dem vi älskar.
Kram,
Marie