• Marie Ek Lipanovska

Agape, filos och eros

Tänk att solens strålar är varma fastän man sitter innanför ett fönster. Så märkligt att värmen tränger igenom glaset. Och vad smutsig min datorskärm är när solen lyser på den.


Det blåser storm ute. Vinden bet mig i de nakna benen när jag gick ut för att se om jag kunde ta morgonkaffet i solen. En hink hade vält och kvistarna med videkull låg utspridda framför ytterdörren. Björken vajar från sida till sida och de torra löven på innergården rasslar när de far fram över kullerstenarna. Jag tror jag ska fråga grannen om hon har jord hemma så jag kan plantera om mina skira små tomatplantor i egna små krukor.


Två kvinnor i lera sitter vända mot solen och ser ut att njuta av värmen i sina nakna fylliga kroppar. Jag avundas dem måste jag erkänna. Formerna har vi gemensamt, kärleken för ljuset och solen likaså. Men jag njuter inte av livet, åtminstone inte just nu. Fastän jag gärna skulle vilja det.


Jag berättade igår om Sötnosen och Emme. Två sidor av mig som räddats tillbaka till livet och förvandlats av Jesu kärlek. De är levande i mig av Guds kraft. Jag funderar idag över om de också symboliserar Agape och Filos, två olika nyanser av kärleken. Jag tror det. Såsom jag tänker kring orden verkar det så.

Agape symboliserar för mig den villkorslösa kärleken till och från Gud. Filos är den vänskapliga kärleken mellan människor. Jag saknar Eros, den kroppsliga kärleken mellan två människor som älskar och åtrår varandra.

Eros sover, eller slumrar inom mig. Jag vet att hon existerar och att också hon är överlåten till Gud för Gud har gett även henne ett namn. Gud har sagt: Du är min! Och jag väntar på att hon ska vakna och återvända till mig.


Det talas alltför sällan om den erotiska kärleken i Bibeln och i kristna sammanhang enligt mitt tycke. Egentligen är det endast i Höga Visan som eros blommar ut i sin fullkomlighet. Det är fullständigt omöjligt för mig att söka vägledning utanför Höga Visan när den erotiska kärleken ska formas fram i mig. Egentligen är det väldigt besynnerligt att det inte finns någon hjälp att få i Bibeln för detta. Ingenting i livet är ju svårare än just den åtråfylllda relationen. Så fort sexualiteten är inblandad i en relation är det som om en urkraft är frisläppt.


Jag saknar eros, kärleken som så tydligt är förknippad med kroppslig njutning. Att njuta av min fylliga kvinnokropp, av nakenheten, av intimiteten, av sårbarheten, sinnligheten, ömheten, beröringen, begäret efter varandra, en ren och frisk åtrå. Jag tror eros är tänkt att vara en oas i den öken som livet annars lätt kan förvandlas till. Eros håller självtillräckligheten i människan i schack. Eros låter sprickan i varje människa vara synlig. Eros låter livet vara mer än bön och arbete. Eros skänker vila, njutning och den djupaste mänskliga känslan av samhörighet. Eros struntar i pengar och materiell lycka. Eros behöver den andre för att kunna vara sig själv.


Eros kan flytta berg och få människor att se bortom nationalitet, kultur, ålder, hudfärg och religion. Eros är som ett lim när den används på rätt sätt. Oasen där vi släpper ner garden, där försvarsmuren rivs ner, där fasaden rämnar, där sårbarheten och längtan efter en annan människas kropp, närhet och kärlek gör oss mer mänskliga och varma.


Utan eros saknas elden i kärleken. Agape och filos blir till vind och vatten. En andlig kärlek. En allmänmänsklig kärlek. Med det en sval och ofta moralisk kärlek. En kärlek som inte riktigt vågar bejaka sina kroppsliga behov, sin längtan efter en djup anknytning och att uppgå i en annan människa. Att förneka eros är att förneka en del av den kärlek som Gud gett oss i gåva. Att förneka eros kan få ödesdigra konsekvenser. För om man inte lär känna den urkraft som eros är kan den slå omkull hela tillvaron när den oväntat vaknar till liv i en människa. Ingen människa är immun mot eros. Ingen enda. Allt som behövs är ett möte med en människa som väcker den kärleken till liv.



En levande Gud.

En levande tro håller liv i hoppet.

De leder fram till Livets träd där Kärleken är frukten.

Jag skördar vad andra har sått.

Jag får liv genom hans död.

Den helige ande leder mig.

Gud ensam vet den avbild han nedlagt i mig.

Med sin kärlek formar han den.


Kram,

Marie