• Marie Ek Lipanovska

Arbetarunge och autodidakt

Då var det lördag kära läsare och vi har stigit in i maj månad. Malmö bjuder på klarblå himmel och sol med måttliga vindar. Kråkorna vandrar runt på åkern intill där nu decimeterhöga gröna strån sticker upp. Sol och regn, den där oslagbara kombinationen, har vädret bjudit på de senaste dagarna. Därav växtkraften. Mellan cementplattorna vid entrén har jag strött ut vägsalt i hopp om att slippa dra så mycket ogräs i år. Vi får se om det lyckas. Småfåglarnas alla läten hörs runt omkring mig, men bara svalan är synlig.

Katten står vid dörren och vill in igen, men se det får hon inte. Hon är alldeles på tok för mycket inomhus den gamla tanten. Ända sättet att få ut henne är att gå ut själv, då kan hon möjligtvis följa efter.





När jag var barn innebar 1 maj Arbetarnas dag. Jag växte upp med morgontidningen Arbetet i mitt arbetarhem. En gång i tonåren gick jag med i ett demonstrationståg den första maj. Jag bar en fana fastän jag inte var så gammal. Mamma var inte med. Det var mitt eget påhitt.

Det är fint att komma från en arbetarfamilj. En sådan brukar bestå av enkla och arbetsamma människor. Jag är inte född in i en översittarposition där jag tidigt lärde mig att konsumera för nöjes skull och att se ned på andra som inte kunde det. Det är skönt. Jag tycker det är en bättre utgångspunkt, att kämpa för att resa sig, än att börja med att trycka ned andra. Klasskillnader finns och jag vill inte längre göra en klassresa uppåt, såsom jag önskade som barn. Att vara rädd om det lilla jag har och göra det bästa av situationen är nog den största gåvan jag fått med mig från min fattiga uppväxt.


Jag vaknade idag med funderingar över alla mina tavlor. Det har blivit en hel del målade under åren. Att de ligger nedpackade i kartonger är slöseri med material, pengar, tid och kärlek. Så nu när årstiden bjuder på sol och hemmet därmed får lite trevligare ljussättning hoppas jag kunna ta några fina bilder och få sålt mina tavlor.

Drömmen vore att få sålt varenda en och drömma är ju gratis. Sonen tar studenten om en månad så lite pengar in skulle absolut vara väldigt välkommet.

Tre tavlor har jag hållit på sedan jag målade dem. Jag tänker att de är de första som ska läggas ut till försäljning när jag lyckats ta några bilder som är så pass fina att jag vill visa dem. Mitt största dilemma med att sälja tavlor är såklart att hitta en köpare, men näst efter det är det att packa och sända iväg dem. Jag målar ju för skojs skull, inte för att jag är ett proffs och kan allt om emballage och annat runtomkring.


Det är inte helt osannolikt att jag drar ner på mitt skrivande härinne. Att jag samlar ihop min tid, min kärlek och hängivenhet ännu mer och koncentrerar den på Sötnosen, en ny bokidé jag har och att få sålt tavlor så att några kronor kan trilla in. För jag får ju ingen lön i pengar för att blogga eller skriva eller teckna en bok. Inte heller för att göra podd, hålla mässa i mitt hem eller att sända Söndagarna med Jesus. Lönen för allt det arbetet är friheten att få göra precis vad mitt hjärta vill utan att någon annan än jag själv kan ställa sig i vägen. Det går inte heller att sälja en bok förrän den är färdigskriven, redigerad, sammanställd och tryckt. Och det kräver både stora mängder tid, kärlek och en rejäl hög med pengar.


Men tavlorna är klara. Därför kan jag sälja dem. Om jag bara lärde mig att förpacka dem på rätt sätt och att få till fina bilder som gör att de kommer till sin rätt. Sedan måste jag såklart visa upp bilderna, men köparen kan jag aldrig leta upp själv. Köparen måste komma till mig. Vilken väg köparen kommer vet jag aldrig. Den kan komma via hemsidan, bloggen, sociala medier, en googlesökning, en vän eller för att Gud ger en människa en ingivelse som den agerar på. Det kan vara en gammal kund, en som köpt en tavla förut, någon som vill bli återförsäljare eller på något annat sätt som jag inte kan komma på.

Jag kan bara ta ansvar för och göra min del, dvs att underlätta på alla sätt jag kan för att tavlorna ska synas. Bara det är som att bestiga ett berg. Jag är ju inte precis ensam här på jorden. Vi är några stycken fler som vill att våra tavlor ska hitta ett nytt hem där den uppskattas. Och jag har ju dessutom krympt målgruppen rejält när jag målar utifrån min kristna tro. Alla vill inte ha ett kors på väggen eller ett J för Jesus. Inte heller en Maria med ett litet barn i famnen.


Men nu är det vad jag har att erbjuda så det är den utgångspunkten jag har. Jag är densamme som jag var när jag var barn, fattig som en kyrkråtta och jag ska nu göra det bästa möjliga av de begränsade resurser jag har. Jag ska resa mig upp från det underläge jag befinner mig i. Jag ska ta min egen plats i en värld där jag inte känner mig hemma. Det kommer att gå vägen, men inte för att jag är stark och kompetent, utan för att jag inte ställer mig i vägen för mig själv. Jag låter Gud resa mig upp. Guds kraft lutar jag mig mot. Mina egna krafter är uttömda sedan länge.


Så håll utkik om du vill köpa en tavla. Jag ska ta reda på hur jag förpackar dem på bästa sätt så att de inte skadas. Och allra helst vill jag kunna packa in med material jag redan har så jag slipper onödig konsumtion. Vi får se hur långt det räcker. Kan jag slippa köpa alltför mycket nytt då blir jag extra glad för Moder Jords skull.

En dag ska jag lära mig att göra egna pigment och sluta måla med akrylfärger, för hennes skull och för att mitt hjärta blir gladare av det som inte skadar andra. Men de akrylfärger jag har, de ska jag använda upp.


En gång en arbetarunge alltid en arbetarunge. Det är coolt att vara självlärd i allt jag kan. Inte ett enda diplom kan jag hänga på väggen där det står något om att någon annan, än Gud, har lärt mig att teckna, måla, skriva böcker, göra podcast och Youtubeklipp. Vissa är akademiker, jag är autodidakt. Vilket vackert ord. Ännu finare när man googlar det. Läs här vad det står på wikipedia.


Nu har kinderna fått lite färg. Mina bara ben är något nedkylda. Jag är hungrig och behöver äta. Fåglarna babblar för fullt. Katten ligger bland mina smultron. Jag ska lyfta fram de tre tavlorna jag först ska fotografera och vandra runt i hemmet för att söka upp en fin bildkomposition.


Solsken i ditt sinne!

Marie