• Marie Ek Lipanovska

Deras namn är Liv

Kattens mjuka päls under mina hand.

Doften från eukalyptuskvistarna i hallen.

Smaken av dagens första kopp kaffe.

Tystnaden. Ljuden i naturen. Sista klunken jag sväljer.

Det kyliga golvet mot mina nakna fötter.

Krukväxtens blad som vibrerar från draget i fönstret.

Samma slingrande blad som sträcker sig mot ljuset.

Orkidéns knoppar som slagit ut.

De kala träden runt hagen som vajar lätt.

Den blöta marken som håller på att torka upp.

Kråkan som flyger på himmelen.

Liv. Liv på så många sätt.


En varm sökande blick.

Hud som möter hud.

Läppar mot läppar.

Kroppar som slingrar sig om varandra.

Värme som alstras.

Ömhet som balsam för kropp och själ.

Närhet som skänker trygghet.

Närvaron av Gud i mötet med en människa.

Liv. Kärlek som levandegör.





Det drabbade mig igår. Hur jag ständigt hungrar efter det levande. Hur jag ständigt törstar efter liv. Det kroppsliga. Det fysiska. Det jordsliga. Det mänskliga. Det levande.

Skärmarna torkar ut mig. Det virtuella separerar och distanserar. Det artificiella tömmer mig på liv.


Liv. Jag vill ha liv.

Det jag kan se med mina ögon. Det jag kan höra med mina öron. Det jag kan smaka, dofta, känna. Det liv som har en kropp. Som ett träd. En blomma. En katt. En frukt. En människa.

Liv. Jag vill ha liv.

Det som existerar, som finns till, som lever.

Inte det som enbart är en dröm, en tanke, ett hopp, ett kanske.

Liv. Jag vill ha liv.

Såsom med skatan utanför mitt fönster. Jag kan se den vandra i hagen sökande efter frukost. Jag kan höra den om jag öppnar fönstret. Jag skulle kunna ta på den om jag lyckades fånga in den. Det livet vill jag ha.


Se mig i ögonen.

Hör min röst.

Smaka på mina läppar.

Känn doften av min kropp.

Rör vid mig.

Möt mig som människa.

Jag vill göra detsamma med dig.


Jag lyssnar till det som redan finns till. Det som är här nu.

Livet i kroppen har en röst.

Det vill kommunicera.

Något viktigt har den att berätta.

Se mig, säger Livet.

Hör mig.

Smaka på mig.

Dofta mig.

Känn mig.

Var närvarande med mig.

Stanna kvar med mig.


Livet är överväldigande.

Hon är inte bara jag. Hon är allt.

Ansvaret dränker mig.

Jag kippar efter andan.

Var kvar med mig, säger hon.


Jag är kvar.

Möter otillräckligheten.

Vill rädda henne.

Värna henne.

Omfamna henne.

Drunknar åter i maktlösheten.

Var kvar med mig, säger hon.


Jag är kvar.

Det räcker inte, gråter jag.

Det räcker inte att jag gör min del. Du behöver mer.

Jag sjunker under oket.

Ner i hopplösheten.

Var kvar med mig, säger hon.


Jag är kvar.

Det räcker för mig, säger hon.

Gör vad du kan.

Upptäck de andra som gör detsamma.

Var kvar med mig.


Jag är kvar.

Vad kan jag fortsätta göra?

Vad kan jag mer göra?

Finns det ytterligare ett steg?


Jag älskar Livet.

Inte bara mitt liv. Hela Livet.

Det jag ser med mina ögon.

Hör med mina öron.

Smakar med min mun.

Doftar med min näsa.

Känner med min hud.

Anar i min kropp.

Jag älskar det.

Jag vill värna det.

Jag vill vårda det.

Jag vill hjälpa det att breda ut sig.

Så att Livet övervinner den död som försöker ta över.


Jag skriver en lista:

  1. Fortsätta plocka upp skräp när jag är ute och går. - Enkelt, genomförbart resten av livet, gör stor skillnad.

  2. Håll nere konsumtion, handla begagnat, återvinn. - Enkelt, bara fortsätt.

  3. Ät mer växtbaserat. - Utmaning, låt det ta tid och utvecklas av sig själv.

  4. Börja tillverka egna hygienartiklar och rengöringsmedel. - Utmaning, låt det ta tid. Börja med någon produkt, vilken som helst.

  5. Börja göra eget handgjort papper av allt papperssvinn från tecknande och skrivande. - Utvecklande, men gör det inte till ett stort projekt, börja litet - samla papper.

Jag kan inte njuta av livet om jag inte hjälper till att göra det njutningsbart. Jag kan inte blunda för den utplåning som pågår av vår jord. Jag kan inte bära ansvaret själv. Jag måste lita till att vi är många och att vi blir allt fler. Om jag är kvar och gör mitt bästa så räcker det.


Ett sms dimper ner i mobilen. En kvinna frågar efter datumen på mina meditationskvällar med fokus på det kvinnliga. Ja, vi behöver dessa möten med varandra. Där vi stannar upp, känner in våra kroppar och hur vi mår, ser varandra djupt i ögonen, lyssnar till varandras unika röster, äter god mat i tystnad, lyssnar till helande musik, njuter med våra sinnen. De behövs. Stunderna då vi är kvar med livet som är här och nu, levande i varandra, levandegörande i mötet, helande för alla.


Var kvar med mig, säger hon.

Jag är kvar.

Jag överger inte Livet.

Hon är dyrbar.

Hon är enastående.

Hon är inte utbytbar.

Jag är kvar i dig, var du kvar i mig.

Jag är människa.


Det finns två livsformer.

Det himmelska och det jordsliga.

Jag älskar dem båda.

De älskar varandra.

Jag är både stoft och ande.

Ansvaret för båda vill jag ta.

Min personliga del.

Då först kan jag njuta,

av kärleken mellan dem.


Kram,

Marie

  • Instagram
  • YouTube
  • Spotify Social Ikon

marie.eklipanovska@gmail.com | 0703-624260 | ©2021 by Marie

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now