• Marie Ek Lipanovska

Det stora erkännandet

Ett erkännande av mina egna gränser växer fram. Ett erkännande för mig själv om var gränsen mellan vad jag vill och vad jag förmår blir allt tydligare. I grunden är det ett erkännande av mina mänskliga begränsningar.


Det är nya gränser som nu dras och byggs upp utifrån en djup känsla för vem jag själv är och vad Gud nedlagt i mig och vill för mig. Det är mjuka varma gränser spunna av omsorg för min kropp, själ och ande som tar form. Det är ett erkännande som bottnar i Guds kärlek för mig som nu omvandlas till en djup omslutande kärlek för mig själv.


Jag känner för första gången i mitt liv känslor jag aldrig burit för mig själv som människa. Värdigheten låter som kyrkklockor som kallar till en gemensam måltid med Gud. Integriteten doftar av helighet och renhet, som ett nyfött barn. Det är så nytt och så värnlöst där det ligger i min famn. Alldeles nyss klippte jag navelsträngen med ett beslut jag tog. Att inte längre vara någon annans språkrör än Guds och det för mitt eget liv.

Tänk så enkelt det svåra var, när tiden äntligen var inne. När jag vet vems liv det är jag bär inom mig förändras alla gränser och helt nya val blir naturliga, som om något annat aldrig funnits förut. Det stora erkännandet kommer med ett nytt liv och vägen jag har framför mig har Gud själv lagt. Allt jag behöver göra är att vandra på den, färdas med honom, vara den helige andes resesällskap. Över sjöar och bergstoppar. Ner i dalgångar och genom tunnlar. Bortom hav och horisonter. Genom skogar och via gläntor. På upptrampade stigar och där ingen förut gått. Över stock och sten. Längs med floder och bäckar. In i städer och ut ur byar. In i slott och kojor. Ut på gator och torg. Alltid tillsammans, i ett ständigt erkännande av ett ömsesidigt beroende av varandra.




Jag har fått höra att synden är det enda jag kan ge Gud som bara är mitt eget. Men också mitt ja och mitt nej är personliga mänskliga ägodelar. Mitt ja till Gud är den gåva jag vill bära fram så ofta jag kan för det skänker mig glädje, och Gud med. De gånger jag bär fram synd är det med sorg i mitt hjärta och jag känner att Gud delar den sorgen med mig.


Varje teckning jag ritar är ett rungande ja till att vara Guds språkrör. Varje tavla jag målar är ett ja till att bringa in Gud i ett hem, en kyrka eller en församling. Varje ord av sanning, av längtan och av Guds kärlek på bloggen, i en bok eller ett Youtube-klipp är ett ja till att föröka de ord som kommer från mitt hjärtas djup. Jag är ett Ordets görare, inte bara dess hörare. Det är det som fyller mig med livsglädje och hopp.


Ett ja till mig själv går via ett ja till Gud.

Marie

Recent Posts

See All

Ett är nödvändigt

Berth Löndahl och jag samtalar om förtröstan på Gud, om att söka Gud först och att inte skapa egna bekymmer. Vi pratar om hålet i människan

Marie Ek Lipanovska

0703 - 624260 

marie.eklipanovska@gmail.com

  • Marie Ek Lipanovskas youtubekanal
  • Marie Ek Lipanovskas Instagram
  • Marie Ek Lipanovskas podcast

©2020 by Marie

www.marieeklipanovska.se

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now