• Marie Ek Lipanovska

"Din uppgift är att älska Marie"

Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern.

(Joh 16:24-25)


Jag väljer inte godtyckligt en bibelvers som passar mig och känns bekväm i stunden. Jag följer en bibelplan, och sedan början av maj är det den jag fann HÄR.

I början läste jag alla tre texterna, men det var som om jag då blev bunden till min egen historia och mina egna försök att bryta mig loss. Jag läste de gammaltestamentliga texterna utifrån min egen sorg och mitt behov av upprättelse bland och inför människor. Och jag läste de nytestamentliga texterna (bortsett från evangeliet) utifrån samma känsla av att fortfarande kämpa för mitt eget värde och existensberättigande. Till slut bestämde jag mig för att kapa båda de grenarna för allt de gjorde var att leda mig in i en mörk återvändsgränd. Nu läser jag därför bara evangelietexten enligt bibelläsningsplanen. Jag lyssnar till Jesus. Inga andra röster.


Idag blev jag påmind om den himmelska gudstjänsten. Första gången jag skrev om den var i min bok om Jesus, tid att lyssna. Året var 2010 och jag hade ännu inte blivit ledd av den helige ande in i Svenska kyrkan. Men Jesus var i allra högsta grad närvarande. Samme Jesus som kyrkan vittnar om. Inte en Kristusenergi frikopplad från Jesus från Nasaret och hela hans mänskliga liv på jorden. Utan Jesus Kristus, människa och Gud i en och samma kropp.


Hela dagen idag har jag undvikit att gå till den himmelska gudstjänsten. Inte för att jag inte vill dit, utan för att jag känner så starkt att jag måste vara kvar i min egen kropp. Så jag har duschat länge, haft inpackning i håret, rensat i mina pallkragar, klippt gräs och planterat om mina tomatplantor i större krukor. Jag har suttit ute i solen och läst en bok av CS Lewis och jag inser att vi har en hel del gemensamt. Vi kan träda in i en alternativ värld där vi ges en möjlighet att lära känna Gud på ett annat sätt än vi människor är vana vid. Vi har båda en livlig fantasi, en förmåga att föreställa oss bilder och miljöer, som en inre biograf.


När jag skrev boken tid att lyssna var det starten på en överlåtelse av mitt vidöppna sinne till Gud. För vidöppen har jag varit sedan jag steg in i Guds verklighet i januari 1999. Jag tycks ha ett gränslöst sinne och det kan ju låta spännande. Det är det till en viss del. Men om jag inte ska få en psykos måste jag vara väldigt närvarande i min egen kropp annars blir det farligt för mig. Och utifrån vad jag tecknade sent igår kväll och med tanke på vad jag bad om härinne igår: Kom Helige Ande och förlös mig, och lägg mig på min Faders bröst. Så förstår jag att det är vad som pågår. Förlossningen är igångsatt.


Den helige ande kom över mig så påtagligt en natt 2009 eller 2010. Mannen jag levde med då är mitt vittne. Känslan som infann sig i honom när jag talade var samma frid som han hade upplevt när han blev frälst, berättade han efteråt.

Jag talade inte i tungor, men jag talade med en röst som inte var min. Jag minns hur rädd jag först blev och hur jag pressade undan det. Men så upplevde jag ett starkt sken i rummet och förstod att detta var Gud, det var något gott.

I drygt en halvtimme talade jag till mannen. Jag hörde med mina egna öron att jag talade, men det var som om min kropp var intagen av Gud. Sedan lämnade Anden mig. Och mannen mindes ingenting av tilltalet han nyss hade hört. En enda mening mindes jag. "Din uppgift är att älska Marie."


Jag förstod att meningen som hade stannat kvar i mig var dubbelbottnad. Min uppgift i livet är att älska. Uppgiften mannen fick var att älska mig. Det kan tyckas som en orättvis fördelning. Vad han inte mäktade med var att han inte var den utvalda. Hans uppgift var att ha modet att älska en enda människa, mig. För att jag behöver den kärleken från en man för att öppna mitt hjärta på vid gavel och älska med den gränslöshet som finns nedlagd i mig. Men få är de män som vill gå i Josefs efterföljd och vara den utvalda kvinnans helt avgörande stöd när hon ger liv åt kärleken. Han ville vara den store älskaren, men det börjar alltid med att man vågar ge sig själv helt och fullt till en enda. Man måste övervinna rädslan att bli lämnad och övergiven. Man måste frukta för sin själ mer än för bortvaldheten och ensamheten.


Jag har inte utvalt mig själv till att följa Jesus. Inte till att ha ett gränslöst sinne och en ytterst sensitiv kropp. Jag har inte valt att möta Gud uppe i Guds verklighet, den eviga kärleken och ljuset där. Jag visste inte till fullo vad jag svarade an på när min längtan förde mig till den där kvinnogruppen 1999 eller när jag kontaktade mannen 2008 eller när jag klev in i Bunkeflo församling 2013. Det var bara så starkt att jag inte kunde säga nej. Jag har min fria vilja, men det tycks ändå vara så att jag är formad för att följa Gud, att inte göra det är att gå emot vem jag innerst inne är.


Jag är inte rädd för att "gå ut ur mig själv" och gå in i Gud och därmed få kännedom om sådant som inte går att läsa sig till i böcker. Jag är inte det minsta rädd för sanningen hur annorlunda den än kan te sig mot den sanning jag idag lever efter och förstår. Men jag vet av erfarenhet att min kropp har sina begränsningar och mitt psyke likaså. Jag vet också att min ande och min själ är fri från de begränsningarna och att de använder min kropp för att jag ska ta emot vad Gud vill förmedla. Jag har därför att vara rädd om min kropp och min mentala hälsa.


Det fanns inga lediga platser på någon av de två stilla mässorna i min församling ikväll. Jag kände imorse att jag behövde den vanliga gudstjänsten, nattvardens bröd och vin, om jag ska besöka den himmelska gudstjänsten som finns bortom min egen existens.

Jag kände ett visst dåligt samvete för att jag inte försökt boka plats tidigare. Mässan är ju också ett sätt för mig att möta min äldsta dotter i Gud och föra henne till Jesus.


Men så för bara en stund sedan kom ett sms från diakonen. Två återbud till ena mässan ikväll. Tack Gud för att du hör mitt hjärtas bön och bereder plats för mig och mitt barn. Vi behöver dig. Vilan och kraften i din kärlek, din helige andes vägledning och ditt ljus.


Till min stora glädje fick jag idag också en pengagåva av en vän som ekonomiskt stöd till min sons student om några veckor. Ytterligare två gåvor har jag fått av kvinnor nära mig som hjälp till min sons examensfest. Nu har jag lite mer än 2000 kr och använder jag dem på ett förståndigt sätt kan jag bjuda på god mat. Tack kära vänner för er omsorg om mig och er omtanke om min son. Jag ska berätta för honom om era gåvor så att han kan glädjas åt er kärlek och veta att människor bryr sig om oss. Det är bra att känna till. En dag i framtiden kanske han behöver ta emot stöd och kärlek till ett av sina barn.





Kram,

Marie