• Marie Ek Lipanovska

Eros, en nyans av kärlek

Redan när jag tecknade och skrev Själens skönhet 2017 led jag av den kroppsliga ensamheten. Jag var ett vi med Gud. Ett du och ett jag med både vänner och barn. Men jag saknade det vi som finns i en kärleksrelation, när jag är i ett par ihop med en annan människa.



Det finns en nyans av kärlek som vill tas emot och ges ut genom intimitet och närhet, via kyssar, smek och älskog. Den sortens beröring som inte hör hemma i relationen till barn, vänner och okända människor. Också genom intimitet vill kärleken i mig flöda fritt, utge sig till sin älskade och vara mottagaren av sin älskare.


Det talas för lite om den erotiska kärleken i kyrkan, tycker jag. Det finns för lite av de berättelserna i Bibelns texter. Endast Höga Visan lyfter fram åtrån vi har för varandra som människor, det sunda begäret efter att älskas och att älska den vi delar vårt liv med.


Ibland har jag varit orolig för att den så självklara och naturliga delen i mig ska gå förlorad. Eros - min djupa sensualitet, sexualitet, ömhet och längtan efter intim kärlek med mannen. När jag inte har stöd från kyrkan, Bibeln eller en parrelation är det svårt att hålla liv i denna så ljuvliga nyans av Guds kärlek. För den handlar både om mig och min partner. Den haltar när jag måste utöva och levandegöra den helt på egen hand. Onani i all ära, det är ett sätt att bejaka och äga sin sexualitet och erotiska mänskliga läggning. Men kyssarna, kramarna, de djupa blickarna, den ömsinta beröringen, den behöver jag både ta emot och ge ut.


Erotiken hör inte till ungdomen. Jag vågar påstå att den hör till den mogna människan. När vi är unga styrs vi av både skam över våra känslor och kroppar, samhällets tillfälliga vindar och en längtan efter frihet och självständighet. Det gör att vi ibland avstår närhet och intimitet av rädsla för den sårbarhet som vår längtan kommer med, eller så glömmer vi hur helig vår kropp är och är intima också när vi inte borde vara det.


Erotiken är en andens frukt på Livets träd. Den blommar som unga, men den bär sällan frukt i ungdomen. För vi är så ivriga, omedvetet styrda av yttre strömningar, okända för oss själva, sökande bekräftelse hos andra, upplysta genom nätporr och samtal med jämnåriga, osäkra i grunden och sökande utanför oss efter det som finns i vårt djup.


Ensamheten dödar inte erotiken. Om den frukten är betydelsefull för mig fortsätter jag efter bästa förmåga att ge den näring. Den ligger inte i händerna på den andre. Det är inte en frukt den andre driver fram i mig. Erotiken måste först ta emot av mig själv innan jag kan ge min partner en smakbit. Erotiken är inte en förbjuden frukt. Erotiken är ingen synd. Erotiken är inget smutsigt. Erotiken är det som håller en parrelation öppen, levande, naken och inbjudande. Erotiken är den frukt som är så exklusiv att vi bara delar den med en enda utvald människa.


Jag hoppas en dag kunde bidra med mer vacker erotik till vår värld. Jag anser att världen behöver den nyansen av Guds kärlek, en smakfull frukt utan en mask i mitten.


Kram,

Marie