• Marie Ek Lipanovska

Ett hjärtligt Nej

Det behöver inte kosta pengar att sätta värde på sig själv! Den meningen summerar en resa jag varit på i tio år, sedan sommaren 2010.


Det startade med att jag fann Vishen Lakhiani på Finerminds. Sedan steg jag upp klockan tre på natten för att lyssna till en intervju som sändes live med två gäster han hade bjudit in, amerikanarna David och Kristin Morelli. Och något i mig klickade. Jag kände igen mig själv i David på flera sätt. Drivkraften, längtan och kanske mest av allt seendet. Han hade ord för det jag saknade ord men redan gjorde intuitivt. Och jag förnam en underton av religion i honom.


Jag bestämde mig den natten för att delta i deras kommande onlineprogram 40 Days and 40 Nights. Det var första gången sedan jag tog körkort som jag också upplevde att jag investerade pengar i något som var bara för mig själv. Jag tror programmet kostade mellan 10-15 000 kronor.

Innan programmet hann starta visade det sig att David och Kristin hade problem med äktenskapet. Han berättade ärligt om det, vilket genast skapade en djup känsla av förtroende hos mig. David genomförde de två dagliga meditationerna live helt själv under de 40 dagarna, plus 2-3 entimmeslånga veckoträffar. Jag var imponerad av hans sätt att leda, hans enorma engagemang och djupa närvaro vid varje träff. Det var verkligen värdefullt och bra. Han var fenomenal, det ska jag erkänna. Jag såg ett nytt maskulint ledarskap. Han hade en pojkes iver och engagemang. Och han var the underdog i äktenskapet. Han såg upp till henne som en gudinna.


Programmet inledde en resa som tog mig över Atlanten. Det blev ett väldigt äventyr. Nya möten med människor, nya insikter, några nya vänner för livet. Min intention var aldrig att göra myteri mot Gud, men en del av mig undrar om det ändå inte var just det jag gjorde helt omedvetet när jag trodde att jag måste betala för att kunna sätta värde på mig själv. Kanske steg jag ombord på ett piratskepp för att jag upplevde att det äntligen fanns en person som talade samma språk som jag.


Inte heller tror jag för en sekund att David hade en intention att spåra ur längre fram. Så som han gjorde den där septemberdagen 2011 i Boulder, Colorado då jag var den första att höja rösten när jag bad honom kalla in Gud. Och jag och ytterligare en kvinna var de första att inte återinträda under hans ledarskap dagen därpå.


Varför kommer allt detta upp idag? Jo, för att igår beslutade jag mig för att inte delta i den allra sista interna Heal My Voice kvinnocirkeln som ska löpa under 2021. Och när jag idag utforskar varför jag har ett så tydligt nej i mitt hjärta till den gemenskap jag älskat så högt, som har varit så avgörande för mig eftersom den plockade upp mig och bar mig efter det kaos och trauma David lämnade efter sig. Då ser jag något jag aldrig sett förut. Att jag utan tvekan alltid ärar ett Ja i mitt hjärta. Jag hedrar ett Ja och gör allt som krävs för att skydda det och leva upp till det. Men jag ser inte på mitt lika tydliga Nej med samma kärleksfulla ögon. Det får mig alltid att känna mig som en svikare, en utbrytare och en som gör fel för att jag går mot strömmen. Ett hjärtligt Ja är något både jag själv och andra ser upp till. Ett hjärtligt Nej anser både jag och andra är något med en negativ klang. En egoistisk ibland. Men .... jag ser nu något helt annat.


Mitt hjärtliga Nej är beskyddaren av mitt Ja. Som jag sade till Andrea: "I need to be in unity with myself, before I can be in a community with others again."


Det kostar mig inga pengar att sätta värde på mig själv som individ och att denna dag säga Nej. Jag avstår ett Vi med en högt älskad kvinnogrupp, för att först bli ett med mig själv. Därmed sluts ändarna på den cirkel som jag öppnade för sommaren 2010. Och jag ska under 2021 sy samman den med den cirkel jag sluter när jag fullbordar serien Söndagarna med Jesus.


Jag bryter inte kontakten med henne, hon är min vän, liksom en del andra kvinnor är som ska vara delta i cirkeln. Jag bara ärar mitt tydliga Nej denna gång och ser på det med varma ömsinta ögon och undrar vad det kan lära mig.

Jag ser att när jag inte lyssnar till mitt Nej då uppstår ett hål i mig. Utan ett Nej töms jag ut på alla mina tillgångar; pengar, livskraft, kärlek, fridfull närvaro och fysiskt välmående. Och i utarmandet av allt jag är, förlorar jag min djupa inre upplevelse av att ha ett värde, att vara dyrbar, betydelsefull, behövd, älskad och eftertraktad. De känslorna är det som ska vara golvet, väggarna, taket, fönster, dörrar, värmen, ljuset och glädjen som omsluter mitt Ja till Gud, mitt liv som människa och kvinna, och det uppdrag Gud har för mig. Ja och Nej behöver gå hand i hand, älskade varandra djupt och innerligt.


Utan mitt hjärtliga Nej, dör mitt allra djupaste Ja ut.

Jag lärde mig aldrig att säga Nej till det som skadar min kropp, själ och ande. Andra människors gränslöshet rev ner mina försvar innan jag ens var stor nog att förstå att jag behöver dem. Inte för att hålla någon ute, utan för att hålla mig själv vid liv. Jag behöver ett starkt immunförsvar och ett starkt själsligt försvar. Båda angriper det onda och destruktiva, för att i lugn och ro kunna återställa och fortsätta odla det friska och goda.

Men jag föddes med en så djup längtan efter att leva i, av och med kärleken, vilket jag insåg sent i livet låg i ett Ja till Gud, att jag slutligen ändå nu når fram till det vackra kärleksfulla Nej som fanns redan vid min födelse och som jag nu behöver för att sy igen mina sår med, innan jag återinträder i ett vi med människor igen.


I min ljuvliga fantasifulla inre själsvärld har hjärtats Ja och hjärtats Nej sina egna personliga namn. Och frukten av deras förening har även den ett ansikte, en kropp och ett namn. Jag älskar och ärar dem alla lika högt.


Kram,

Marie

Marie Ek Lipanovska

0703 - 624260 

marie.eklipanovska@gmail.com

  • Instagram
  • YouTube
  • Spotify Social Ikon
  • Patreon social icon

©2021 by Marie

www.marieeklipanovska.se

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now