• Marie Ek Lipanovska

Ett nytt liv i Kristus, finns det?

Jag drömde om att få börja om. En helt ny frisk start. Som ett oskrivet blad. Jag trodde aldrig att det skulle ske och anade aldrig hur det skulle gå till.


Den 22 oktober 2018 fyllde jag femtio år. Min bästa vän Carina hade bett om att få ordna en fest för mig. Med stor glädje hade jag sagt ja. Dagen skulle firas i kyrkan, i den församling som hade varit mitt andrum och min livlina sedan 2013. Festen skulle inledas med mässa. Psalmerna hade jag fått välja. Jag skulle bara dyka upp, slippa fixa med någonting.


Men så hände det helt oförutsedda. Jag vaknade dagen innan min femtioårsdag och hela världen snurrade. Jag hade drabbats av kristallsjukan. Jag sms:ade min prästvän och berättade vad som hade hänt. Höll honom uppdaterad. Jag tänkte att jag skulle göra övningarna som jag fann på nätet och att det snart skulle gå över.


Flera timmar senare hade jag helt förlorat kontrollen över min kropp. Jag skakade okontrollerat i armar och ben och insåg att jag behövde hjälp, så jag ringde min vän Carina. Hon kom omedelbart och hämtade mig. På sjukhuset mötte ytterligare en vän, Lisbeth, och prästen upp oss.


Det var helt overkligt. Kroppen levde sitt eget liv, själen gick sjögång inom mig och jag var så yr i huvudet att anden inte hade någon plats i mig att landa på. Kropp, själ och sinne var helt utanför all min kontroll. Utslaget. Det fanns ingenstans i mig själv där jag fann någon ro. Jag, min eviga del, var hemlös.


Det enda som kom med frid var prästens hand som strök mig över huvudet. Guds ande fanns där i hans handflata. Jag minns inte hur lång tid det tog innan kroppen till slut fick ro, därefter själen och sinnet. Jag minns inte vad de gav mig på sjukhuset för medicin. Men jag förstod att jag hade upplevt något som var ett Guds ingripande, om än smärtsamt och obehagligt. Min eviga del, Guds avbild i mig, hade under några timmar inte haft sin boning i mig. Det var som om "mitt själv" hade tagits ur mig för att Gud helt skulle ta över all kontroll för att starta om.



Detta foto togs av min son sex dagar senare, den 27 oktober med den nya mobil jag fick av mina barn i 50-årspresent. Bilden visar att jag fortfarande är medtagen. Yrseln från kristallsjukan höll i sig länge. (Det känns som när man åkt karusell.) Jag fick göra allt väldigt långsamt för att inte hela tillvaron skulle snurra. Det tog fem veckor innan jag vågade sätta mig i en bil.


Just nu sitter jag i mitt vardagsrum och lyssnar till ett krafsande och pipande och tassande. Vi har fått in råttor i väggarna och ventilationen här på gården. Jag känner ett obehag, en otrygghet, en känsla av att inte kunna slappna av. Det är verkligen äckligt att veta att de kryper i väggarna. Hos den ena av mina grannar har de tagit sig in. Han har inte sovit ordentligt på länge och inatt tog han in på hotell för att få lugn och ro. Jag förstår honom. Anticimex har varit här idag och satt in fällor. De vill inte lägga ut gift för då riskerar vi att ha döda råttor som ligger och ruttnar i väggarna.



Jag gick ut och vandrade en runda efter Anticimexs besök. Råttor existerar, det är ok, men jag vill inte ha dem i mitt hem. Det har blivit allt tydligare för mig hur viktigt det är att jag (min kropp, själ och sinne) mår bra. Om jag inte mår bra är det omöjligt för mig att vara mig själv och göra det jag gör. Jag decimeras till en bråkdel av min person när jag lever under ständiga yttre påfrestningar och omständigheter jag inte kan rå över, som är konsekvenser av andras val.

Lika viktigt är det att jag kan känna mig trygg där jag bor, att jag kan vila i mitt eget hem. För när jag inte kan det, då blir jag sjuk. Hemmet är det skydd runt min kropp som tillåter mig att slappna av, vara sårbar, utan några murar och försvar. Den sårbarheten och avslappningen utgör platsen där Gud kan verka ostört i mig.


Jag kan bara ansvara för mitt eget liv och mitt hem, men jag kan inte bära andra människors ansvar för då bryts jag ner mig på alla sätt. Kristallsjukan var kulmen på nästan 50 år fyllda av en kamp för överlevnad och ett värdigt liv, och alltför mycket ansvar sedan barnsben.


Det nya livet jag längtade efter och bad om är redan här. Steg för steg försöker jag bygga upp mig själv och min tillvaro utifrån den bild Gud har av mig. Jag är rädd om mig själv idag. Jag visar mig hänsyn. Jag vill mitt eget bästa. Det innebär: En frisk kropp, en kärleksfull själ, ett stilla sinne och en fridfull ande (Guds). Ett tryggt rofyllt hem där jag kan slappna av och vara mig själv. Relationer som bygger på ömsesidig kärlek och omsorg. Ett arbete jag förmår uträtta som livnär mig. Så självklart egentligen, men ändå har det tagit mig femtio år att komma fram till att detta är så jag vill att mitt liv ska levas och att jag förtjänar ett sådant liv. För jag är värdefull, för mig själv.


Marie

Marie Ek Lipanovska

0703 - 624260 

marie.eklipanovska@gmail.com

  • Marie Ek Lipanovskas youtubekanal
  • Marie Ek Lipanovskas Instagram
  • Marie Ek Lipanovskas podcast

©2020 by Marie

www.marieeklipanovska.se

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now