• Marie Ek Lipanovska

Halleluja!

Behöver jag säga att det kändes otroligt befriande att skriva gårdagens inlägg om mitt sammanfogade jag? Halleluja! (Prisa Herren, betyder det)


Det satt långt inne. Men jag gissar att massagen jag fick för min stackars värkande vänsterarm hjälpte mig på traven. Tack Carina!

Som jag sade till henne, det känns som jag bär ett ok och jag önskar att jag bara kunde lägga det av mig.

När hon masserade mina axlar och min arm blev det också tydligt hur min arma kropp förlorat tilliten till andra människokroppar. Detta är en direkt konsekvens av den senaste relationen jag hade med en man. I ena stunden var vi en kropp och friden bredde ut sig i mig. I nästa gick han och det var som om det i mig som nyss hade börjat läka slets upp igen. Detta pågick i flera år. Min kropp bär på en erfarenhet av djup övergivenhet efter detta. Även om relationen är över och själen har släppt taget så är kroppen traumatiserad. Jag vill verkligen använda ordet trauma. För det är det enda som gör min kropps spända tillstånd och smärta rättvisa.


Så än en gång:

Halleluja! Prisa Herren att jag överlevt detta helvete (också). Att jag faktiskt lyckas få med mig alla mina djupt personliga sidor som låg utspridda över hela golvet efter att han hade lämnat mig.

Halleluja! Din är äran Gud. Du gav mig den bästa vän jag behövde för att ta mig ur det destruktiva i denna relation. Du gav mig min trofasta själasyster som stöd för min tro. Du gav mig den kallelse som bibehöll mitt förstånd, upprätthöll mitt värde och långsamt sammanfogade mig igen. Du såg mig och allt som hände och kom till undsättning varenda gång jag låg i spillror gråtande och sörjande. Din är sannerligen äran att jag lever och långsamt börjar bli en hel människa igen.

Halleluja! Amen.


Gud har inte övergivit mig. Inte heller har Gud bett mig vara mindre människa än jag är, och inte mindre helig än vad jag som människa är. Inte har Gud lagt någon skuld eller skam på mig eller bundit mig i mörker och lögner. Inte har Gud sagt att jag ska avstå den han format mig till.


Så jag lutar mig på dina ord Jesus, för jag kan inte av mig själv uttala dem, så heroisk eller helig är jag inte. Men jag litar på din kärlek som är så mycket större än min någonsin kan att bli.


Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.


Passion for Christ, målning av Marie Ek Lipanovska
Min tavla Passion for Christ



Kram,

Marie