• Marie Ek Lipanovska

Han som bär henne

Arbetsdagen är slut. Jag fick samtalat med min mamma också idag. Det senaste poddavsnittet är upplagt och sänds imorgon. Jag ligger efter en dag med Sötnosens årsbok, men det gör inget. Jag ritar två teckningar imorgon.

Kvinnorna kommer imorgon bitti för meditation och gofika. Det är en stund jag älskar och uppskattar. Vilsamt arbete är det. Besjälande och berikande och glädjande. När själ möter själ är jag fri att vara den jag är. Gud får ta plats.


När jag står i duschen denna kväll vänder jag mig mot det skira sköra Livet i mig. Jag ser dig, säger jag. Och vet du ... jag älskar dig mer än jag har ord för.

Hon har ett namn. Gud har gett Livet han nedlagt i mig ett eget namn. Det är så uppenbart att endast en kan återuppväcka och ge nytt liv. När jag ser Livet tillsammans med Jesus fylls Hon åter upp och får ny kraft. Hon som Han nyss bar i sina armar, reser sig åter upp när Han är nära. Kraft strömmar ur Honom över i Henne när Han rör vid Henne. Livskraft. Ren kärlek. Den djupaste och vackraste omsorg där orden är överflödiga. Handlingen är Hans språk.


Jag tror det finns en skillnad mellan det vi kallar medvetande och det vi kallar liv. Jag förstår det nu när jag bevittnar mötet mellan de två. Medvetandet är det som bevittnar scenen. Guds ande i mitt sinnelag. Medvetandet är betraktaren och berättaren. Den som uttalar orden.

Vad medvetandet bevittnar är det feminina och det maskulina, Livet och Den alltid närvarande. En treenighet är jag i min kropp. Medvetande - Liv - Närvaro. Såsom det var i begynnelsen.


Kram,

Marie



  • Instagram
  • YouTube
  • Spotify Social Ikon

marie.eklipanovska@gmail.com | 0703-624260 | ©2021 by Marie

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now