• Marie Ek Lipanovska

Handtagets andetag

Jag funderar på om jag ska ta det som ett tecken, handtaget på sovrumsfönstret som jag alldeles nyss knäckte och fick i min hand. Vad jag i det ögonblicket tänkte var: Det kanske är det som är min kallelse, det passar bättre med min naturliga fallenhet, mer än en församling gör.

Kras sa det. Nu ligger det avbrutna handtaget i fönsterkarmen.


Jag lånade grannens bil igår för att kunna ta mig till kyrkan och ta emot förlängd kommunion, dvs nattvarden efter att ha deltagit i gudstjänsten via webben. Till min glädje mötte jag människor jag inte sett på ett helt år och dessutom var bokbordet uppdaterat enligt mina önskemål.

Under lång tid har jag noterat att det alltid är fler böcker av manliga författare än kvinnliga. Jag har poängterat det otaliga gånger och till slut ombads jag skriva en önskelista, vilket jag gjorde. Tre tunna böcker skrivna av kvinnor fick jag med mig hem. Nu denna morgon öppnade jag den första, Betraktelser över Guds kärlek av Teresa av Jesus (Teresa av Avila).


Jag har bara läst förordet av biskop Anders Arborelius, och prologen. Två saker sticker ut. "Teresa betonar också att kvinnan har ett profetiskt företräde på mystikens område. 'Herren skänker dessa nådegåvor mycket oftare åt kvinnor än män. Detta har jag hört av den helige pater Petrus v Alcántara (1499–1562) (och jag har också själv lagt märke till det). Han sade att kvinnor nått mycket längre på den vägen än män och han gav utomordentliga skäl till detta; dem behöver jag inte återge här. Men de var alla till kvinnors favör' (Boken om mitt liv, 40,8)."


Det andra är en bild med följande bildtext:

"Manuskript med Teresas handstil.

Teresas biktfader Diego de Yangvas befallde henne att bränna originalet till Betraktelser över Guds kärlek. Påverkad av Inkvisitionen ansåg han det olämpligt att en lekman skrev om Höga Visan.

Utan Teresas vetskap fanns det redan 4 avskrifter."


Hur många texter skrivna av kvinnor har på mäns uppmaning blivit brända genom historien? Hur ofta har män känt sig hotade av kvinnors sätt att uttrycka sin tro och kallat det för irrläror?


Så med det trasiga handtaget i handen... kanske är min kallelse främst att skriva skriva skriva och åter skriva och beskriva med talade ord, skrivna ord, teckningar, tavlor, på min blogg, i böcker, på Youtube och podden och Instagram, om mina möten med Gud. Oavsett om jag blir trodd eller inte, förstådd eller inte, mottagen eller inte. För när det kommer till att sätta ord på vad som sker med mig i relationen till Gud så är jag frimodig och kanske till och med lite halvgalen. Vilket jag tror är de förutsättningar som krävs.


Och precis som Teresa av Jesus är också jag fullt medveten om att man känner sig som en liten lort i mötet med Jesus. Inte för att Jesu blick kommer med den känslan, utan för att Jesu kärlek är så fullständigt överväldigande att varje liten fläck hos mig själv blir stor och illaluktande.


Jag ser i Jesu blick att jag är lika delar oskuldsfullt godtrogen som ett barn. Detta på ett mycket gott sätt. Det gör mig helt vidöppen inför Gud och jag står i total tillit till Gud på den platsen. Jag är lika beroende där av Gud som ett barn är av sina föräldrar. Allt tror jag och allt förväntar jag mig av Gud.

Men alldeles intill står en annan sida som är barnslig. Det är nästan omöjligt att skilja dessa åt för de är så lika varandra. Men oskuldsfullt godtrogen är inte detsamma som barnslig. Den godtrogna sidan har ingen dold agenda, den barnsliga är egensinnig. Den godtrogna säger: Far, jag behövde detta. Den barnsliga säger: Pappa, jag vill ha detta.

Den godtrogna talar med en respektfull, vädjande och lugn stämma. Den barnsliga med en rebellisk, uppfodrande och lite nedsättande ton.


Min vän frågade när jag berättade om dessa två sidor, om det är den barnsliga som kan vara lite puschig. Då fick jag syn på att det inte är så, oftast. Den godtrogna är den som kan vara lite puschig, som kan vara ståndaktig och trycka på, för den vill gott. Som att få in mer jämlikhet på bokbordet eller ge någon jag älskar en spark i baken.

Den barnsliga är mer en sida som styrs av lust och besvikelse. Den vill när den själv vill och ger upp när det inte passar. Den vill gärna bestämma hur allt ska vara. Den godtrogna däremot vill inte ensam styra för det ansvaret slutar alltid med ett haveri.


Att leva med Jesus är inte en lång smekmånad. Jesus säger inte: Jag älskar dig precis som du är. Inte på det sätt vi gärna vill tro, dvs att han ska älska allt i oss som vi själva inte tycker om och på det sättet ska vi slippa förändra oss. Jesus säger: Jag älskar dig precis som du är. Och sedan börjar förvandlingen att ske. Urskiljningen startar. Ljus från mörker. Gott från ont. Dygder från synder. Jesu kärlek avklär mig det som inte är av Gud. Och efter några år inser man att det inte blir mycket kvar av en människa om bara det av Gud givna ska vara kvar.


Inget är helt igenom dåligt. Inte heller min barnsliga sida. Det barnsliga är ofta lite rebelliskt, har en övertro på sig själv och tror sig vara odödlig. De egenskaperna kan om de används på rätt sätt vara helt avgörande.

Bästa sättet att tygla egensinnighet och egoism är att låta den arbeta för Gud och andras bästa. Men inte på ett nedvärderande och kränkande sätt, tvärtom. Ge egensinnigheten en kvalificerad arbetsuppgift. Säg till den sidan: Jag tror på dig, men du har mycket kvar att lära och jag vill ge dig en möjlighet och en plats att utvecklas på.

Det går inte att döda egoisten i sig själv. Den tillhör den mänskliga naturen. Den har goda sidor om den får en chans att visa dem. Den behöver tyglas, men inte med våld och hot och fångenskap, utan med kärlek och en tro på dess inneboende godhet.


Den barnsliga egoisten behöver ett visst mått av självbestämmande annars slår den bakut. Därför ska jag ge den sidan i mig en form där den delvis är med och väljer själv, men inom en viss given form. Jag ska öppna mitt hem för hemmässor igen. Ha en liten församling i mitt hem. Egoisten ska jobba för att andra ska kunna ta emot Gud. Hon får vara med och bestämma tid och dag och delvis innehåll. Medan den tillitsfulla godtrogna sidan lutar sig mot den form hon fått i gåva av kyrkan och av Heal My Voice. Mässan möter samtalet och delningen. Jesus kropp och blod förenas med vackra samtal där vi sätter ord på sanningen. De två sidorna i mig ska få jobba för varandra, inte mot varandra. De ska hjälpas åt att duka fram kärleken.


Jag ska prata med prästen idag, för en sådan måste mässan ha, och bestämma datum. Jag vet att han kommer att säga ja. Han saknar de fina samtalen med oss kvinnor.

Också hemmässorna är ett sätt att låta kvinnors röster om tro kommit till tals. Allt hänger ihop, så är det. Utom handtaget och mitt sovrumsfönster.


Gud, jag är nu som ett oskrivet blad för dig.

Du är författaren av min framtid.

Jag är naken, sårbar och totalt beroende av att allt kommer från dig.

Själen sover i väntan på dig.

Längtan vilar.

Jag är först och främst människa.

Lär mig att leva som en sådan.

Såsom var din avsikt från början.

Som en förvaltare av dina gåvor.

Din ande vakar över mig.

Du har en ömsesidig kärlek du vill dela med mig.

Din son är min huvudände, min sänggavel.

Den jag en dag ska passera genom.

Lär mig att vila i den frid Jesus gett åt oss.

Tack för glädjen i att vara naken med dig.


Kram,

Marie