• Marie Ek Lipanovska

Hennes nödrop

Idag firas Marie bebådelse i kyrkan. Vi får bevittna jungfru Marias möte med ängeln Gabriel, lyssna till deras dialog och få ta del av mysteriet med jungfrufödseln.


Ängelns ord till Maria är ord till oss alla:

Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.

Var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud.

Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig.


I alla år har jag lagt min vikt vid Maria. Hennes respons och hennes ord, har varit min respons och mina ord. Jag har känt igen mig i den unga flickan Maria.

Hon blev förskräckt över ängelns ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda.

Maria sade till ängeln: Hur skall detta ske?

Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt!


Hela natten har jag hostat. Jag snörvlar och snorar idag. Det innebär att jag inte kan vara med och leda gruppen Skapande verkstad i kyrkan imorgon som jag hade hoppats på. Det smärtar extra mycket eftersom temat är just Marie bebådelse. Men ... djupt inom mig känner jag att allt är precis som det ska vara. Detta är Guds vilja. Det är ett skifte som behöver ske. Jag ska lämna platsen där jag har stått sedan jag var lika ung som Maria. Det är tid för mig att lyssna till ängelns ord, inte människans. Ta emot orden från Gud. Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig. Tro på dem. Var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud. Leva med dem. Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig.


Mitt ja till Gud har alltid också handlat om ett ja till människorna i världen. Att lyssna till deras röster, berättelser och behov. Något säger mig att jag ska hålla för det örat nu och lyssna enbart till Guds röst, berättelse och Guds behov. Vad behöver Gud? Vem behöver Gud att jag är? Vad behöver Gud att jag gör?


Jag vet att det är så. Jag vet att det är vad som vill och kommer att ske. Jag ser det varje dag i mina egna handlingar och alla gamla beteendemönster jag bryter. Min själ säger nej till att vävas samman med andra människor. Sida vid sida, ja. Förenade, nej. Själen sätter upp nya tydliga gränser för vad som tillåts komma in i mig och vad jag ska ge ut. Jag ser det i mitt inre när jag mediterar. Jag ser det tydligt i teckningarna jag ritar. Jag noterar det i mina handlingar. Kropp, själ och ande är eniga. Det gamla är över. Det nya vill ta form.


Men det är inte enkelt. I fyrtio år har jag stått djupt förankrad i ett själens moderskap som ser till människors behov och lyssnar till vad de vill berätta. Jag har varit den lilla människans språkrör inför lärare, chefer, Gud och min församling. "Jag ser ett behov och vi kan göra såhär för att tillgodose det..." Det har varit så jag använt min röst och jag är tacksam för hur Gud har använt mig.


Återupprättelsen dag 26


I flera år har jag hört ett rop som överröstar alla människoröster. Ett rop på hjälp. Moder Jords förtvivlade rop. Hon ropar inte för att rädda sitt eget liv. Hon ropar för att rädda livet på mig och dig, på allt liv på jorden. Skapelsen befinner sig i stor nöd. Vi kan inte tjäna både Mammon och Gud. Vi måste välja. Evigt liv i all ära. Det eviga kan vi vila i. Men livet här och nu är i fara. Vi måste vakna upp och agera.


Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.

Tack Gud för att du är med mig och fyller mig med nåd.

Var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud.

Tack Gud, med dig vid min sida är jag inte rädd.

Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig.

Tack Gud, av mig själv förmår jag så lite, med din kraft vilande över mig förmår jag allt du vill att jag gör för dig.


Kram,

Marie