• Marie Ek Lipanovska

Hjärtats renhet

Renheten. Jag vet inte när jag började längta efter den. Jag vet inte helt och fullt vad jag själv menar med renhet. Men renheten kommer efter sorgen. När jag sörjer av "rätt skäl". När min sorg är lik Guds sorg.

Sorgen över en skapelse som plundras. Sorgen över att människor skadar varandra. Sorgen över att människan har vänt Gud ryggen. Sorgen över livet som inte vårdas. Sorgen över själen som tystas. Sorgen över Guds kärlek som inte tas emot. Sorgen över Guds ande som avvisas. Sorgen över mörkret som breder ut sig. Sorgen över ljuset vi väljer bort. Sorgen över vår kärlek till Mammon. Sorgen över människans självtillräcklighet och egoism. Sorgen över att vi inte vill bli vän med Sanningen.


Sorg är som sot. Jag ser inte att väggarna i hjärtat färgats gråa förrän jag börjar tvätta dem. Då först framträder den skinande vita väggen bakom sorgen. En bländande renhet.


Återupprättelsen dag 22 av 28.


Jag sitter i mitt minsta lilla rum och skriver. Egentligen är det en ombyggd hall. Det är bara hitin som morgonens solstrålar kan leta sig in. Jag känner hur skönt de värmer min rygg. Men varje dag jag vaknar till vackert väder och tar min dator och slår mig ned vid pelarbordet i det lilla utrymmet påminns jag om att jag lever resten av dagen i skugga. Ljusets rentvättande strålar når inte in i mitt hem igen förrän sent på eftermiddagen. Och då endast på någon enstaka vägg. Mitt hem badar aldrig i ljus. Det påverkar min sinnesstämning mer än jag vill erkänna. Och så fort det blir lite varmare sitter jag ute i trädgården och arbetar. Annars blir sorgen i mitt hjärta inte hanterbar för mig själv, för Ljuset är min Tröstare. Jag vill bada i ljus och lämna skuggan bakom mig.


Kram,

Marie