• Marie Ek Lipanovska

I trädgårdsmästarens händer

Updated: Mar 27

Det är en morgonritual. En stilla behaglig stund med mig själv, att sitta med en kopp kaffe vid min dator för att skriva dagens blogg. Det är en form av kärlek. Kärlek för mig själv och mitt liv. Kärlek för berättaren i mig. Rösten som aldrig tystnar. Rösten som betraktar livet och så gärna skildrar det i ord och bild.

Orden sinar inte. De bara finns där i sitt enorma överflöd. Och jag älskar dem. Jag älskar orden jag får använda till att skriva om livet jag lever här och nu. Orden som kan måla upp scener och händelser. De är en gåva till mig. En mäktig gåva som låter mig ta min alldeles egen plats i vår stora gemensamma värld.


Själens skönhet dag 5 av 26


Ja nog är det så som jag skriver, att jag alltid drömt om kärleken. Att kärleken upptar hela min tillvaro och är det enda jag inte tröttnar på. Och visst är det så att jag alltid längtat efter att vara älskad för den jag är, att inte behöva förändra mig för att den andre ska förmå älska mig.

Gud älskar mig för den jag är och jag har vilat så länge i den blicken att också jag kommit att älska mig själv för den jag är. Verkligen älska, inte bara acceptera.


Jag kan tala om mig själv idag på ett sätt jag aldrig tidigare gjort. Med kärlek.

Jag är så fin, så in i bombens fin. Alldeles underbar och ljuvlig. Mjuk och go, varm och vänlig. En kropp strömmande av ömhet och närvaro, av innerlighet och kärlek. En själ så överväldigande vacker och kreativ att jag själv häpnar över vad Gud formar fram. Och Guds ande i mig, som numera lever och bor i mitt djup, vilken glädje, vilken källa till ljus och liv Anden är.

Som vi har kämpat, Gud och jag, med att städa ur min kropp och själ från allt gammalt som låg där och luktade illa i mig. Vi har vädrat ut mitt inre, rensat ogräs, ansat buskar och träd, byggt en stor kompost så att det mesta återvinns. Vi har slagit upp inhägnader så att jag har gränser som skyddar det heliga och livet i mig.

Under bar himmel sover jag om natten. I Guds tält när jag behöver känna mig extra omsluten. Med Jesus som huvudkudde och Anden som mitt gosedjur.

Gud sår och jag skördar. Gud vattnar och kommer med ljus. Allt jag behöver göra är att vara där och bevittna hans flinka händer som förvandlar mig till en trädgård fylld av Guds blomstrande skönhet och Andens frukter jag ska dela med mig av. Tänk om människan visste vilken välsignelse det är att inte göra sin egen vilja och blanda sig i varenda steg. Tänk om hon vågade vila i den kärlek som vet när allt har sin tid och vad som bär. Tänk om hon insåg hur spännande det är att låta sig formas av kärleken och se sig själv bli till.


Kram,

Marie