• Marie Ek Lipanovska

INTE utan en pappa



Lördagen den 21 november 2020 kl 17.07


Käre älskade Far,


Sorgen drabbar mig så hårt. Som ett slag i magen. Sedan tappar jag andan och säckar ihop inombords.


Älskade Far, jag sitter och tittar på ett samtal med den nyligen avlidne Sven Wollter. Ta väl hand om honom nu när han är hos dig! Plötsligt talar Sven om sin äldsta dotter Ylva och jag känner hans kärlek genom rutan och in i mitt vardagsrum. Han berättar om orden han serverade henne när han lämnade familjen, sin fru och sina två barn. Han sade till henne att han skulle komma tillbaka, men det var en lögn. Ångern fyller upp hela hans ansikte.

Jag minns inte, Far, hur han formulerade sig, men det var något i stil med att han injicerade de tvivel som han trodde var fröet till hennes dåliga självkänsla och den anorexia hon utvecklade och dog utav några dagar innan hon fyllde trettio. Han berättar om en kammare i sitt hjärta där hon nu bor.


Hans ånger är den ånger jag önskat från min egen pappa, den man som inte sådde tvivel utan lät mig bära den skuld som var hans. Min pappa sade inte att han skulle komma igen. Han sade: Hur kan du göra så mot din egen far? när jag puttade ut hans alkoholiserade kropp ur vårt hem.

Länge har jag vetat att de orden var just som Sven Wollter säger, ett frö som växte och blev så mycket mer.

Min pappas ord blev till ett helt träd vars grenar alltid varit nedtyngda av den skuld andra velat hänga av sig där. Jag blev en människa, Far, som känner skuld för att jag gör det rätta i en situation och som rakt igenom hela livet burit på andras anklagelser som om de vore mina egna att bära på och ta ansvar för.


Käre himmelske Far, jag sörjer ännu idag den pappa jag aldrig hade. Det är en sorg som aldrig tycks ha ett slut. För förlusten var inte bara barnets utan också den vuxna kvinnans, även hon behöver en far.


Sven säger något om att en vuxen behöver kunna ta hand om ett barns tårar. I synnerhet om det är tårar den vuxna själv har orsakat. Orden bryter upp mitt hjärtas portar på vid gavel. I hela mitt liv har jag önskat just det. Vuxna som tar hand om de tårar de orsakat mig. Jag längtar ännu efter det, käre Far.


När jag hör Sven läsa ur en bok, berättar han där om det underbara i att vara pappa. Hans glädje över faderskapet river ner mitt sista motstånd. Tårarna forsar ur mig, av längtan och saknaden efter en egen pappa att hålla av och älskas utav.


Kära Far, en del av mig kommer aldrig att kunna växa upp. Den del av mig som behövde en pappas kärlek, hans närhet och närvaro. Den delen förblir ett frö som aldrig grodde och sträckte sig mot ljuset som inte fanns. Det förblir dolt nere i min kropps allra djupaste och mörka vrå. Den delen som aldrig blev till och den relation vi aldrig fick, kommer jag att sörja hela livet ut.


Jag skulle så gärna vilja döpa detta brev som jag skriver till dig, min kära Far, för INTE utan en pappa. Men hur mycket jag än önskar att jag hade en mänsklig pappa som var precis som du käre Far, så har jag aldrig haft det och kommer aldrig att få det heller. Det är något jag aldrig riktigt kommer över, utan för sörjer. i all evighet.


Om fäder visste hur viktiga de är för sina barn, kanske deras val och prioriteringar skulle se mycket annorlunda ut.


Tack käre himmelske Far, för att du fanns där och tog hand om mina tårar när jag var barn, fastän jag inte visste om det då.


Din Dotter,

Emme

Marie Ek Lipanovska

0703 - 624260 

marie.eklipanovska@gmail.com

  • Marie Ek Lipanovskas youtubekanal
  • Marie Ek Lipanovskas Instagram
  • Marie Ek Lipanovskas podcast

©2020 by Marie

www.marieeklipanovska.se

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now