• Marie Ek Lipanovska

Jag har ont i mig

Jag har ont i mig. Och just därför ska jag skriva. Ju mer ont jag har, desto mer ska jag sätta ord på. Det är mitt vapen mot det onda, som också det har sin boning i mig.


Jag har sett med mina egna ögon, hört med mina egna öron och känt med hela min kropp och själ hur det var tänkt att vara mellan kvinna och man i Guds närvaro, den tillvaro vi kallar paradiset. Jag behöver skriva för att minnas det som nu känns förlorat i mig. Jag vill ära det jag vet är möjligt när både kropp och själ inget har att dölja för sin älskade.


Bibeln är som en världskarta över min egen själ, mitt eget inre. Jag har varit där i begynnelsen och känt Andens svepande rörelser över mitt vatten och önskat att han aldrig sade: Varde ljus! så att tiden fick stanna där när allt var frid och fröjd.


Gud har störtat mig ut över stupet såsom Jesus gjorde med grisarna. Jag har hängt i trädet som Judas, fylld av skam och skuld. Jag har lagt min egen son på offerbordet liksom Abraham. Jag har älskat med en annan kvinnas man såsom Hagar. Jag har gett liv åt Guds ord som jungfru Maria. Jag har vandrat likt Maria Magdalena, som en hängiven lärjunge. Jag har suttit vid Jesu fötter likt Maria i Betania. Jag har pratat i kyrkoraderna så att Paulus velat tysta mig.

Jag har samtalat länge med Jesus vid Sykars brunn och rusat iväg för att vittna om mannen som känner till allt om mig. Jag har sett den store ormen från urtiden resa sig ur havet. Jag har sett honom förtrolla människor med sin makt. Jag har som Eva stått vid kunskapens träd och undrat om jag kanske missförstod Gud och hans regler efter att ha lyssnat på ormen medan den ännu var liten. Och jag har likt Adam lagt skulden på kvinnan och förnekat mina egna brister, istället för att säga förlåt.

Jag har flera gånger förnekat Jesus precis som Petrus. Jag har gråtit som Maria i Betania över min bror Lasarus. Jag har ignorerat min syster Marta som aldrig kan sitta still. Jag har som Josef kastats ned till botten av en brunn av mina egna syskon. Jag har varit lojal som Rut och följt med Noomi till hennes hemland, och där krupit in under Boas beskyddande mantel. Jag har stått vid skampålen som äktenskapsbryterskan. Jag har likt Johannes kallat mig för den mest älskade lärjungen. Jag har skanderat omvändelse som Johannes Döpare och jag har önskat in samme mans huvud på ett fat precis som Salome gjorde.


Jag har också sett och upplevt kärleken i Adam och i Eva innan de blev osams i Edens lustgård. Jag har njutit hejdlöst av kärleken i mannen och i kvinnan i Höga Visans sensuella bok. Jag har känt den mogna varma kärleken i Josef och i Maria. Jag har sett strålglans från den kärlek som finns i Bruden och i Anden i Uppenbarelseboken.


Både det goda och det onda har sin boning i mig. Både mannen och kvinnan finns i min själ. Jag har med egna ögon sett och med min egen kropp upplevt hur en lögn växer till en synd som leder fram till död. Det är det ondas ordning. Men jag har också bevittnat hur nytt liv blir till när människa och Gud, kropp och ande, själ och evigt liv, kvinna och man förenas i kärleken. Det är det godas ordning.


Jag har ont i mig, för att synden har farit fram som en osalig ande och dödat mycket i mig. Jag har ont i mig, för att jag längtar så efter den kärlek som ger nytt liv. Jag har ont i mig, för att jag varit så kluven. Jag har ont i mig, för att jag längtar så efter helhet. Jag har ont i mig, för att jag har tvivlat på min egen inre visdom. Jag har ont i mig, för jag längtar efter få leva efter den.


Jag har ont i mig, för jag har kämpat så länge med att läka både det feminina och det maskulina i mig själv. De har inte varit såta vänner.

Jag har ont i mig, för att jag längtar så djupt efter att verkligen njuta av livet när de två sidorna i mig är förenade i kärlek och vänskap.


Jag har ont i mig, för att min kropp och själ så länge saknat vilan och värmen och glädjen i den kärlek som kan finnas mellan mig som kvinna och en man. En kärlek som existerar när vi vågar vara nakna, utan fikonlöv som skyler vårt inre eller vårt yttre liv. När vi är trogna varandra och sanningen. När vi lever i vissheten om att vi inte kan vara hela som människor om vi är separerade från varandra av vår egen inre kluvenhet.


Kram,

Marie

Marie Ek Lipanovska

0703 - 624260 

marie.eklipanovska@gmail.com

  • Instagram
  • YouTube
  • Spotify Social Ikon
  • Patreon social icon

©2021 by Marie

www.marieeklipanovska.se

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now