• Marie Ek Lipanovska

Jag sjunker ner i djupet

Efter ett par timmar känner jag hur jag börjat trampa vatten för att hålla mig ovan ytan. Jag måste, för mitt älskade barnbarn är här. Min blick behöver vaka över honom. Min uppmärksamhet är fäst på honom där han sitter i badbaljan och leker.


När de kör iväg på grusvägen och jag börjar gå hem och in igen, då slutar jag trampa vatten. Jag sjunker. Ner genom tårarna som väller fram. Genom alla timmar av anspänning som denna dag kommit med. Jag släpper taget om Guds rustning jag bar på hela morgonen. Jag lossar blicken jag haft fäst på mitt barnbarn hela eftermiddagen. Jag sjunker ner i djupet. Ner i mig själv. Hem till friden och friheten från ett ansvar jag inte längre klarar av. Jag sjunker ner vid korsets fötter helt utmattad till kropp och själ. Där möts jag av kärleken som slår sina armar om mig och viskar ömt: Jag är här. Jag bottnar åter i mig själv.


Jag har inte längre kraft att bära ett skydd mot min omvärld. Jag har inte längre förmågan att leva vid ytan. Jag kan inte längre. Jag försöker, för andras skull, för dem jag älskar mest av allt. Men jag förmår inte.

I djupet finns vilan för mig. När djup möter djup är jag fri att vara den jag är, där behöver jag inte bära något skydd. I djupet är Guds ande närvarande. Här är inte ens mörkret mörkt. Natten är upplyst av självlysande liv.


Mitt djup rymmer en hel värld. Den världen är fredlig. Där finns inget ont och ingen död. Allt är liv. Guds liv. Guds frid. Guds kärleksfulla närvaro. Där lever jag. Det är hemma för mig. Där är jag.



Kram,

Marie


  • Instagram
  • YouTube
  • Spotify Social Ikon

marie.eklipanovska@gmail.com | 0703-624260 | ©2021 by Marie

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now