• Marie Ek Lipanovska

Jag vet nu

Godmorgon kära läsare,


På morgonen stod han på stranden. Orden i det lilla bokhäftet promenerar mot mig i en varsam takt och i en form som tilltalar mig. Människan och författaren bär fram Guds ord i sin egen gestalt. Det lilla bokhäftet av Eva Spångberg är vad man kallar uppbyggande. Hennes personliga finstämda stil tilltalar mig. Jag lyssnar nyfiket till vad hon berättar för mig om Guds ord och sig själv.


Det är en stor kontrast till gårdagens händelser som började redan på morgonen. Halvvägs in i den webbsända gudstjänsten stängde jag av teven. Det kändes som om jag räcktes hamburgare, pommes frites, chicken nuggets, milkshake och äppelpaj. Till slut orkade min kropp inte med mer av det som serverades. Jag var proppmätt, men fortfarande hungrig på djupet.

När jag stängde teven var det som om jag äntligen gav mig mig själv rätten att lyssna mer till min egen kropp än vad den andre människan sade. Jag tillät mig att stänga öronen och gå därifrån. Tillfället var passande. Det skulle undgå alla andra som satt framför sin skärm.

Ytterligare en händelse inträffade under dagen och den bar med sig två halvor av samma sak.


Efter att ha smält allt, kan jag idag sammanfatta för mig själv vad som hände under gårdagen. Jag anar vilken sanning som vill fram. Vad som vill visa sig för mig. Nämligen den att jag inte sviker Jesus när jag finner en predikan meningslös och lämnar en gudstjänst. Inte heller sviker jag Jesus när jag stänger dörren till ett samarbete när den andre parten bidrar med ett nonchalant bemötande. Inte ens när jag inte vill förlåta och försonas med en person som upprepade gånger under flera år inte vill ta ställning för sanningen och den oskyldiga, sviker jag Jesus.


Jag måste alltså inte lyssna till allt som sägs bara för att det uttalas i kyrkan. Jag måste inte acceptera dåligt bemötande bara för att det tänkta samarbetet kan tjäna Gud. Jag måste inte förlåta och försonas med den som vägrar att förändra det destruktiva i sig själv. Jag sviker inte Jesus när jag säger ifrån. Problemet ligger inte hos mig, utan hos den andre.


Jag kan inte förändra andra, bara mig själv. Men när jag inte äger ett problem kan jag inte heller lösa det genom att tänka eller agera annorlunda. Jag kan bara stänga dörren om mig själva och säga: Det räcker nu med de här dumheterna.

Problemet kommer att kvarstå hos den andre parten och det får jag förlika mig med. Gud ber oss människor att älska varandra. Inte att den ena parten ska älska och den andra vara dum.

När jag stänger dörren om mig själv och säger att jag inte vill lyssna på en massa tomma ord, att jag inte vill samarbeta med den som inte visar hänsyn och håller sina löften, och att jag inte tänker förlåta dumheter och försonas med något som är skadligt för mig, då står jag upp för min tro på Jesus. Det är genom att stänga dörren och så bevara kärleken, sanningen och det oskuldsfulla som jag är trogen Jesus. Det är då jag inte sviker kärleken, utan står upp för den.


Ofta funderar jag över om författaren Paulo Coelhos ord är ett bra rättesnöre: Var inte arrogant mot den ödmjuke och inte ödmjuk mot den arrogante. Det ligger något i den hållningen.


Idag är vi också framme vid den sista sidan i Själens skönhet, boken jag skrev och ritade påsken 2017. Den har jag delar här med er och för min egen del är den lika aktuell nu som den var då.




Kram,

Marie