• Marie Ek Lipanovska

Kärleken föds i mötet

Jag vandrade runt i solskenet och drog upp brännässlor och stickiga växter ur gräsmattan och tänkte på mitt barnbarns små mjuka fossingar som jag inte vill ska ta skada. Det är vad Guds kärlek i mig vill göra för andra, insåg jag då. Jag försöker att ta bort de värsta tistlarna så att den som kommer efter mig får en lite behagligare vandring på vår jord.


När jag var klar blickade jag upp mot den vackra klarblå molnfria himmelen och sprang sedan in efter min mobiltelefon. När jag filmade och fotade vad jag såg slogs jag av den stora tanken som plötsligt var så totalt självklar:


När två människor har samma utgångspunkt och samma mål kan Guds kärlek uppenbara sig.


Jag tänkte på de relationer jag haft i min barndomsfamilj, med män och vänner. Där kan vi ibland ha haft samma utgångspunkt, men vi har sällan haft samma slutmål. Varken i himmelen eller på jorden. Och därför har den kärlek som skulle kunna ha uppenbarat sig inte gjort det. Istället har det lett till separationer, där vi gått skilda vägar.


Den relation som har sitt ursprung i Gud och sitt mål i Gud leder ofrånkomligen till att kärleken föds i det mötet. Men ... även när vi har Gud som vår början och vårt slut, kan det vi ser som början och slutet skilja sig åt. Den lärdomen har jag gjort.

Min början är när Gud skapar människan till sin avbild. Den gemenskap där vi är nakna med varandra som man och kvinna och inför Gud. När vi inget har att dölja för varandra. Innan vi väljer skuldbeläggandet och därmed lögnen om oss själv.

Mitt slut är tillvaron vid Livets träd som skildras i uppenbarelseboken. Här finns inga tempel. Inte bara Jesus är där och lyser upp utan även Gud Fadern är mitt ibland. Dit in kommer bara den som vandrar i sanningen, här finns ingen plats för lögner av något slag.


Därför är Moder Maria för mig det kyrkorum där jag tar emot Vägen, sanningen och livet, i form av ett gossebarn. Hon lät sig fyllas av den helige ande för att föda Jesus. Jag älskar Maria och därmed kyrkan för den gåvan. Men kyrkan är inte min slutdestination. Om det är det, då har jag inte läst till sista sidan i Bibeln. Då förkastar jag Johannes uppenbarelse och menar att den tillvaro han berättar för oss om, är en himmelsk verklighet, inte en jordslig. Då lyssnar jag inte på Herrens bön som säger: Såsom i himmelen så ock på jorden.

Paradiset var skapat för att vara en mänsklig miljö för oss jordbor. Vi sattes att förvalta och föröka det. Vad det eviga livet innebär kan vi vänta med att glädjas åt till den dag vi kallas hem. Nu har vi en planet att vårda, det är vad vi är avbildade till att göra. Och kyrkans uppgift är att lägga Vägen, sanningen och livet i våra händer, så att den helige ande kan leda oss hela vägen hem. Hon får inte bli en återvändsgränd som binder andens barn till sig. Hon ska ge liv, inte ta livet ifrån oss.


/Marie

Marie Ek Lipanovska

0703 - 624260 

marie.eklipanovska@gmail.com

  • Marie Ek Lipanovskas youtubekanal
  • Marie Ek Lipanovskas Instagram
  • Marie Ek Lipanovskas podcast

©2020 by Marie

www.marieeklipanovska.se

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now