• Marie Ek Lipanovska

Kroppens egna varningssignaler

Året var 1987. Jag var nitton år. Min pappa hade dött året innan av sin alkoholism. Min mormor hade dött samma år. Jag var arbetslös under några månader efter att ha slutat mitt jobb på TT-Line och jag bodde tillsammans med en arbetskamrat från båtarna.

Vi var ett gäng tjejer som var ute en kväll på en grekisk dansrestaurang. Vi åt, drack och dansade. Några unga män i vår ålder kom fram till vårt bord. Min instinkt sade: Håll dig borta från honom. Jag lyssnade inte på den inre rösten. Den 13:e februari varje år påminns jag om konsekvenserna av att jag ignorerade mina egna inre varningssignaler.


När jag lyckades bryta upp från den relationen i februari 1990 var jag en spillra av mig själv. Ett vrak. Hans otrohet, den kriminella bana han valde att gå, det sätt han behandlade mig som kvinna på, de åren satte djupa sår. Jag skadades till kropp och själ och livsande.

Jag dömer inte mig själv och den unga kvinna jag var. Hur skulle jag kunna veta utgången av något som tycktes så oskyldigt?


Har du någonsin varit rädd för en annan människa? Innan jag mötte den unge mannen hade jag inte varit det. Jag har alltid varit en person som kunnat stå upp för mig och säga ifrån. När jag tittar tillbaka ser jag också att jag var en rotlös ung kvinna just under denna period. Pappa hade dött, mormor likaså, dvs människor rotade i min kropp, blodsband var kapade. Jag hade flyttat hemifrån och var arbetslös. Kort sagt ... jag var ytterst sårbar.


Varför jag skriver detta nu ikväll har inget att göra med vad som hände den 13 februari för 31 år sedan, utan för att jag nu ikväll kände igen signalen som säger: Håll dig borta!

Min kropp varnar mig och jag kan inte ignorera det. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som inte stämmer, bara att något är hotfullt mot min person i en relation till en människa. Jag är rädd för den andre, helt enkelt.


Blandar jag ihop dåtid med nutid? Är det bara kroppen som reagerar på känslor? Är det gamla minnen som väcks till liv? Nej. Jag har tillbringat så mycket tid med min kropp, mina känslor och gamla minnen att jag vet att detta är något annorlunda.



På Askonsdag, om fyra dagar, startar fastan inför påsken. Den pågår mellan den 17:e februari och den 3:e april. Det är precis vad jag behöver, 40 dagar av fasta, meditation och kärlek. Jag ska hålla mig borta och istället vila ut hos Gud.


Kram,

Marie



  • Instagram
  • YouTube
  • Spotify Social Ikon

marie.eklipanovska@gmail.com | 0703-624260 | ©2021 by Marie

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now