• Marie Ek Lipanovska

Maria från Betania

Jag satt tidigare idag och skrev ett långt inlägg om Maria från Betania, kvinnan i Bibeln. Jag hade satt rubriken En hel person, inte en sida. Först visst är hon i sig en helt egen person, inte alls en kontemplativ sida i kontrast till sin handlingskraftiga syster Marta.


Efter att ha skrivit en lång och innehållsrik text utifrån de olika händelser där Maria från Betania är med var jag helt slut. Jag förstod inte varför. Det var så illa att jag var tvungen att gå och lägga mig och sova. I en timme var jag helt borta. Jag känner mig fortfarande trött som om jag varit ute i en närstrid.


Det är farligt när en fastslagen tolkning bland blir till en given sanning vi alla sedan utgår ifrån. Jag var helt kaputt efteråt för jag hade gått en rond med patriarkatets tolkning och syn på kvinnor. Jag är trött därför att jag slogs för att bryta mig loss ur den cementerade bild där enskilda kvinnor klumpas ihop i en grupp. Och där min identitet som kvinna är i relation till en man eller till en annan person. Där jag reduceras till en personlighet, en sida i en människa, och inte framställs som en helt egen individ.





I händelsen då Maria sätter sig vid Jesus fötter och lyssnar till hans ord visar hon oss att hon vet, trots att det troligtvis är första gången de möts, att Gud nyss trätt in över tröskeln till hennes hem. I en sådan stund upphör alla mänskliga regelverk. Hon är inte längre en kvinna av sin tid, utan ett Guds barn. Hon tar platsen som tillhör männen. Den att lyssna till och lära sig om Gud. Hon passar inte upp varken lärjungarna som är med eller Jesus. Hon gör inte kvinnogörat som är att betjäna männen och sköta hushållet. Men hon avviker inte från alla normer för att bevisa något eller göra uppror. Hon gör det för att Gud stigit in och då är allt annat oviktigt. Och Jesus försvarar den inställningen. Gud ser inte till kön utan till hjärtats inställning.


En annan sida av Maria från Betania är hur hon öppet sörjer sin bror som dött. Hon gråter och judarna gråter med henne. Hon lämnar inte hemmet förrän Jesus kallar henne till sig. Hon inväntar honom, att han kommer, att han kallar på henne. Och när de möts kastar hon sig genast vid hans fötter. För det är hennes givna plats. Nu överlåter hon hela sin sorg och all sin gråt till honom. Liksom hon fick ta emot hans ord, får han nu ta emot hennes djupa förtvivlan. Hon är vidöppen både i sitt mottagande och i sitt utgivande. Där finns ingen klädsamhet eller misstänksamhet i hennes relation till Jesus. Han är allt, han ger allt och han får ta emot allt. Hon vågar röra och bli berörd av Gud. Och Jesus skakas i sitt inre av det bemötandet.


En tredje sida hos Maria är hennes intuitiva visshet. Hon vet att Jesus är Gud innan hon hört honom tala. Hon vet att om han är närvarande då kan ingenting gå fel. Hon vet att Gud inte kan leva i evighet i en människas kropp, för den måste dö. Därför smörjer Maria Jesu fötter med dyr nardusbalsam och torkar dem med sitt hår. Som inför en begravning, men kanske också som en förlaga till när Jesus tvättar sina lärjungars fötter och visar att det är den inställningen de ska ha när han är borta. Maria vet saker intuitivt innan de har bekräftats av ord eller i handling.


Maria från Betania är en hel person. En egen individ med sin egen personlighet och med flera olika sidor. Hon är inte en sida av en människa som ska ses i relation till en syster. Hon ska ses i relation till Jesus, liksom alla andra människor, om vi ska förstå vem de är. Det är så lär vi oss förstå vem Petrus, Paulus och Johannes är. Och alla andra män i Bibeln. De reduceras inte till en sida i en människa och synliggörs inte främst i relation till en bror. Vi lär oss att tolka och förstå vem de är i sin relation till Jesus, hur de är med honom. Där framträder de som enskilda komplexa personer med säregna drag och motsägelsefulla sidor. Detsamma måste gälla kvinnor.


Jag vill inte strida mot de skriftlärda och ensidiga tolkningar som med tiden blivit till givna sanningar. Det tar på mina krafter. Jag nedslås av det väldiga motståndet. Jag är trött på att slåss för det som Jesus redan har gett mig som en gåva och betalat för med sitt liv.


Kram,

Marie