• Marie Ek Lipanovska

Maria Magdalena och jag

Ett svar dröjer. Och där i dröjsmålets tystnad marscherar plötsligt mitt självförsvar fram ur bröstkorgen med en armé av sköldbärande tankar och känslor med svärd. Det är försvaret som värnar min person, den jag är, till både kropp och själ. Det är det som strider för mitt liv. Och jag får syn på något jag aldrig tidigare förstått om mig själv.


Plötsligt bubblar ett minne upp från 2007. Jag står i hallen på Sjövägen 2 klädd i svart kjol och vit blus. Min spegelbild berättar för mig att jag är fin, om än lite mager. Jag ska iväg och servera på en fest, något jag gjorde som väldigt ung, och känner mig glad inför den ovanliga stunden. Min make stannar upp och ser på mig. Sedan säger han: "Jag vet att jag varit dålig på att säga det, men vad vacker du är." Jag minns inte att jag svarar honom. Kanske ett litet tack lyckas smita ut mellan mina förseglade läppar. För orden jag längtat efter under alla de 17 år vi varit tillsammans kommer försent. Vi ska skiljas.


Ibland spelar det ingen roll vad som sägs efter det långa dröjsmålets tystnad. När orden väl kommer finns det ingenstans att lägga dem. Relationen är över.

Kärleken behöver både ögon, öron, mun och händer för att uttryckas och tas emot. Tystnad kan suga all kraft ur det som en gång var så levande. Också jag tystnade till slut. Jag som annars är så talför och inget hellre vill än att vara i närkontakt och upprätthålla kommunikationen.


Tårarna strömmar fram ur sorgen som både minnet och den aktuella situationen väcker.

En liknelse: Känslan är att jag gått fram till den person jag älskar och vill bli älskad av. Jag är iklädd en ny klänning och ett stort varmt förväntansfullt leende. Jag har snurrat ett varv och sedan sagt: "Visst är jag väl fin i min nya klänning?"

Vad jag har visat upp är inte bara ett vackert klädesplagg, utan mig själv och den dräkt som är skräddarsydd åt mig av Gud själv. När svaret dröjer väljer jag först att tänka gott och sänder en liten oskyldig påminnelse om att jag saknar ett gensvar. Min förväntan är stor. Något annat än: "Du är alldeles sagolikt vacker och helt underbar!" kan kärleken inte säga.

Men dagen går mot sitt slut. Det blir natt och en ny morgon. Och tystnaden ekar ännu högre. Tills den är så öronbedövande att hela självförsvaret marscherar fram ur min bröstkorg. Och jag lyssnar på tankarna som bär sköldar. Och jag lyssnar på känslorna med svärden i sina slidor. Och jag minns den där scenen i hallen medan jag ännu var gift, när allt hopp var ute. Jag hade kämpat för vårt äktenskap så länge. Varnat under flera år vart vi var på väg. Bett honom om att gå i äktenskapsrådgivning. Brottats med de vidriga tankarna på att inte längre vara en familj och ha mina barn omkring mig varje dag. Tills också den brottningsmatchen var över. Och insikten om att det bara inte går att vara kvar längre.

För jag dog långsamt inifrån och ut i bristen på kärlek. Jag dog av att hans arbete var viktigare än mig och barnen. Jag dog av att jag aldrig fick höra hur vacker jag var och hur mycket han längtade efter att vara med mig. Jag dog till både kropp och själ och livsande. Mitt järnvärde sjönk drastiskt. Jag tappade över 20 kilo i vikt och håret började falla av. Mitt självförsvar sade: "Om du inte går dör du." Det sade inte så för att jag är en person som ger upp, utan för att jag är en som inte ger mig. Det sade inte det för att jag inte tror på kärleken utan för att jag verkligen tror på kärleken. Det sade inte så för att jag inte ville vara kvar i min familj utan för att familjen betyder allt för mig. Jag kämpar tills jag stupar för dem jag älskar och värnar. Det är den jag är. Och den kvinna som aldrig riktigt blev mottagen av mig själv och min man.


Jag vet inte vilka de var, de sju orena andarna som Jesus renade Maria Magdalena ifrån. Kanske var de samma orena andetag som jag en gång var uppfyllda av:

  1. Jag är fel

  2. Jag är för mycket och omöjlig att älska

  3. Allt är mitt fel

  4. Allt hänger på mig: tro, hopp och kärlek

  5. Jag måste vara stark, stöttande, förstående och förlåtande - oavsett vad

  6. Jag borde skämmas för min åtrå och min längtan efter kärleken som är att älskas och att älska

  7. Jag måste stå kvar, jag får inte överge, om jag så måste dö


Jag stupade under det oket till slut. Jag ville aldrig vara självtillräcklig, jag tvingades till det för att överleva. Det självförsvar som idag marscherar fram försvarar inte de tankarna och känslorna jag en gång bar på, utan de andetag som Jesus har ersatt dem med.


  1. Jag är älskad

  2. Jag är sökt och efterlängtad

  3. Jag har min del i världens synd

  4. Allt hänger på Jesus, Guds son

  5. Jag behöver bara ta emot och besvara kärleken från Gud

  6. Jag slutar aldrig att längta efter kärleken, för min längtan är en gåva från Gud

  7. Guds helige ande är kvar. Jesus överger inte. Som människa får jag lov att bryta upp, och både komma och gå


Maria Magdalena gav inte heller upp. Inte ens vid korset vek hon från kärlekens sida. Inte ens utanför graven som visade sig vara tom på hans kropp. Hon grät, liksom jag gjorde när jag insåg att det var över, att det fysiska liv vi hade haft ihop inte längre skulle fortsätta som förut.

Jag stod kvar också efter skilsmässan och värnade det föräldraskap vi hade ihop. Jag vägrade kasta 17 år i slaskhinken och sätta våra barn i skottlinjen i ett krig mellan oss. Därför uthärdade jag hans sårade känslor och alla de övertramp han utsatte mig för ett tag. Jag slog inte tillbaka när han pratade skit om mig inför våra bästa vänner. Jag hämnades inte när han bröt överenskommelser vi hade. När han tyckte att jag skulle vara med och betala en kostnad som inte var min, då bodelningen var avklarad och vi levde isär, gav jag honom de pengar han krävde. Inget av detta gjorde jag det, men inte för att jag är helig eller en speciellt unik person. Jag gjorde det för att jag älskar våra barn och för att jag visste hur ont det gör att bli lämnad, att när vi är sårade beter vi oss inte som oss själva.

Vi är idag inte som bästa vänner. Vi är föräldrar åt tre barn. Vi sätter inga käppar i hjulet för varandra, vi bara gör båda vad vi kan för att våra barn ska ha vad de behöver. Han ger av sitt överflöd och jag av mitt. Våra liv kunde inte se mer olika ut. Det är som om vi lever i två olika världar. Vi har inte samma riktning utåt och inte samma värdegrund inåt. Men vi kan gå på samma fester och jag kan sitta vid samma bord som han och hans nya partner. Jag tror att vi båda idag skulle säga att vi egentligen aldrig älskade varandra som man och kvinna, men det visste ingen av oss då. Kärleken, ömheten och intimiteten strömmade aldrig fritt mellan oss, därför att den helt enkelt inte existerade. Vår kärlek var familjelivet och våra barn. Vi levde ett gott liv ihop med många fina vänner, resor och släkter som trivdes med varandra. Men jag ser en annan man idag än den jag var gift med. Han visar henne den ömhet jag så hett längtade efter. I ord, beröring och handlingar. Det gläder mig väldigt mycket. Jag ser att han känner sig älskad och vågar älska. Det är den gåva skilsmässan kom med och det berör mig djupt. Jag är glad att jag hade modet att bryta upp i tid så att kärleken kunde träda fram.


För mig handlar livet om just det, kärlek, att låta sig älskas och att våga älska, fastän det kan såra så djupt. Att inte älska är som att inte leva. Jag är lik Maria Magdalena. Vi kan inte förneka den längtan som borrat sig så djupt in i vår själ. Vi kan inte förneka betydelsen av kärlek, för vi har levt utan den och sett vad den formade oss till.

Mitt äktenskap återuppstod i ett föräldraskap. När mörkret - som sorgen och smärtan är, skingrade sig, då blev resultatet mer ljus och en kärlek som förökade sig.


Så var det också för Maria Magdalena. Jesu död spred nytt ljus över både Gud och hennes liv. För de kan inte skiljas åt i henne eller i mig. Vi är, Gud och jag, livet tillsammans.

Jesus lät Maria se det ingen annan förut hade skådat, nämligen Gud i sin himmelska gestalt. Inte konstigt att hon inte kände igen honom förrän han öppnade munnen och uttalade hennes namn. Och hon svarade: Rabbouni (Mästare).

Så fungerar kärleken. Den öppnar förseglade munnar. Den korkar upp vinflaskan i var och en av oss. Den fyller den bägare vi är till bredden. Den skålar för kärleken. Och vi berusas av den.

Kärleken kan inte vara tyst när den möter sin Älskade, för det är de översvallande levande orden som skapar och formar oss som människor. Gud är en talande Gud. Han talar oss till liv och talar liv i oss. Gud är inte en tyst Gud som ger upp bara för att vi inte vill ta emot hans överdådiga kärlek för oss. Gud ger aldrig upp. Gud bryter aldrig upp. Gud är där varje människa är och väntar på att festen ska börja.


Maria Magdalena var den sista som var kvar vid sin älskade Jesus sida, och blev därför den första av alla många kommande vittnen om en levande Gud vars ljus ingen kan utsläcka och vars kärlek aldrig dör. Maria gavs den roll som Ärkeängel Gabriel hade haft förut, att komma med det glada budet att Gud är här. Inte bara på besök, utan för att stanna, i all evighet så att hela Skapelsen, varje människa och allt liv blir återlöst.


Så ett stort rungande Halleluja, och ett Amen för Maria Magdalena, på denna hennes helgondag, den 22 juli. Aposteln för apostlarna, och så mycket mer om man frågar sig vad hon gjorde sedan, när hon hade berättat för männen om vad hon just hade sett. För vad hände sedan? Det återstår att se och höra om.



Ikonen med Maria Magdalena är en gåva från min vän ikonmålaren Anne-Marie Valton i Danmark. Besök gärna hennes hemsida: https://www.ikonmaling.dk/ eller hennes YouTube.


Varför har Maria Magdalena ett rött ägg i handen på denna ikon?

Det finns en tradition som säger:


According to tradition, Saint Mary Magdalene, who had patrician rank, gained an audience in Rome with the emperor after the Crucifixion and Resurrection of Christ. She denounced Pilate for his handling of Jesus' trial and then began to talk with Caesar about Jesus' resurrection. She picked up a hen's egg from the dinner table to illustrate her point about resurrection. Caesar was unmoved and replied that there was as much chance of a human being returning to life as there was for the egg to turn red. Immediately, the egg miraculously turned red in her hand! It is because of this tradition that Orthodox Christians exchange red eggs at Easter.

Källa: https://www.monasteryicons.com/product/story-of-the-first-easter-egg/did-you-know


Här finns en berättelse om Maria Magdalena och ägget:

https://kyrkoherdens.blogg.se/2010/january/maria-magdalena-och-det-roda-agget.html


Detta är en blogg som kan väcka lite olika sätt att se på Maria Magdalena.

http://ortodoxakyrkan.blogspot.com/2009/02/om-maria-magdalena.html


/Marie


#mariamagdalena #jesus #legend #tradition #ikon #annemarievalton #marieeklipanovska #äktenskap #skilsmässa #kärleken #tro #hängivenhet #kristen #apostel #kyrka #kristus


Marie Ek Lipanovska

0703 - 624260 

marie.eklipanovska@gmail.com

  • Marie Ek Lipanovskas youtubekanal
  • Marie Ek Lipanovskas Instagram
  • Marie Ek Lipanovskas podcast

©2020 by Marie

www.marieeklipanovska.se

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now