• Marie Ek Lipanovska

Med Guds hjälp

Vädret är verkligen växlande just nu. Sol och hällregn avlöser varandra. Under många år var det likadant inom mig, känslorna innehåll alla årstider och väderlekar på en och samma dag. Med Guds hjälp bor nu i mig ett annat lugn och framförallt ett annat tempo.


Jag ger er inte vad världen ger, säger Jesus. Det kanske inte är frid jag lämnar efter mig, men annars kan jag nog instämma i hans ord. Mina gåvor har sällan värdslig karaktär. Jag kommer med Anden. Guds andes inverkan och förvandling av min egen livsande. Oftast kommer den utsagan i ord. Avslöjande ord om vem jag är där innanför huden, i den osynliga värld varje människa är inom sig själv. Jag skriver och berättar om vad jag tänker, känner och hur jag agerar. Ibland, eller kanske ofta, om sådant vi döljer bakom skuld och skam, självtillräcklighet och sårade känslor.


Då och då får dessa ord kropp. Sötnosen är som min son säger, det lilla barnet i mig och den barndom jag önskade mig. Men det är bara en del av sanningen. Sötnosen är den livsande som blåstes in i mig när jag föddes. Den fria vilja vi alla får i födelsedagsgåva. Sötnosen är barnet som får allt hon behöver av Gud. Hon är beviset för vad som händer när jag lägger min fria vilja i Guds händer och säger: Ske din vilja. Hon berättar för den som ser henne att Gud är att lita på, också när alla andra sviker. Hon ger Guds vilja ett ansikte. Om och om igen i sina bilder försäkrar hon att det inte finns något att vara rädd för, Anden är alltid med henne och då kan man vara trygg och lugn. Men också att Anden inte ger vad världen ger, utan sådant som är av Guds ande.


Jag tänker att det kanske är därför mina gåvor inte alltid känns igen, för att de är av andlig karaktär. Ord och bilder som vill mötas i sanningen även om den är obekväm och ibland känns obarmhärtig. Och kanske är det därför kärleken alltid varit det centrala för mig. När sanningen ska fram i ljuset måste Guds kärlek stå på bordet annars finns det inget som läker de sår som avslöjas, de brister vi människor har och inget ljus som är stort nog att rymma vår egen storhet när den visar sig.


Jag lever mer i mig än med andra. Det är så det måste vara för att jag ska kunna urskilja vad som är vad i mig själv och sätta ord på det. Min gåva till världen är främst klädd i ord. Ord om vad som sker i djupet av mig som människa. Ord som uppenbara Guds vilja och verkan i mitt liv. Ord som avslöjar alla mina tankar och känslor. Ord som ibland kommer med den visdom Gud uppenbarar i våra möten, men mest kanske det svåra och ofta motsägelsefulla livet som människa.


Min intention är varken att döma eller bli dömd. Men det som göms undan blir till en outtalad dom över alla de inblandade. Det som inte får sägas styr vad som blir sagt. Det som inte får kännas blir kompassen som styr våra vägval. Jag tror på sanningen. Att den är den enda väg som leder till Guds rike och en värld där alla kan leva i den frid som sanningen bär med sig.


Jag har sett med egna ögon vad det gör med en människa när hon inte vågar berätta sanningen. Och jag har gjort den erfarenheten själv. Jag har lyssnat till hur skam och skuld regerat en hel livstid i människors liv. Men jag har också sett hur sanningen kan förvandla en människa från grunden och bana väg för ett helt nytt liv. Jag har sett det flera gånger. Konsten är att stanna kvar i sanningen, för den kommer alltid att vilja fördjupa sig i mitt liv. Gud slutar inte utveckla sig för mig om jag inte sätter stopp för det. Gud är alltid för mycket. Och i det är jag lik honom.




NYTT OM HEMSIDAN

Nu när jag har en dator kommer jag äntligen åt att redigera hemsidan. Den kommer att förändras lite pö om pö. Jag har nu skapat ett Andens bibliotek där jag samlar allt som jag tänker kan vara till inspiration, stöd och vägledning på trons väg. Det är massor av ord om Gud och den andliga resan med honom som fått uttryck i lite olika former, både som videoklipp och som poddavsnitt.


Kram,

Marie