• Marie Ek Lipanovska

Min nya chef är en slavdrivare

Ett vindskydd vill jag bygga i trädgården. Jag har gått en runda på tomten och jag tror att allt jag behöver finns. Jag ska fråga grannen om jag kan få det som hon inte använder.

Jag mår skit. Värken i skuldror, axlar och nacke är hemsk och jag tror det beror på tre saker.

1. Jag har arbetat alldeles för mycket, dvs suttit stilla vid datorn, tecknat och målat.

2. Jag har rört mig alldeles på tok för lite.

3. Jag är olycklig. Min nya chef är en slavdrivare.


Värken gör att jag inte kan slappna av. Jag noterar att jag flyr min egen kropp för att slippa vara närvarande med den. Den är ju ingen skön plats att vara i. Var hamnar jag då? Uppe i huvudet. Jag trivs inte att vara på huvudkontoret. Kroppen är en trädgård, den är levande och oförutsägbar, intressant och fruktbärande. Det enda huvudkontoret kommer med är mer arbete. Jag verkar ha fått en ny chef utan att jag vet hur det gick till. Den gamle jag tyckte var en riktig hedersknyffel byttes plötsligt ut. Jag var inte riktigt uppmärksam. Men allt som förut var vilsamt kreerande, har den nya chefen omvandlat till kravfyllt slavarbete. Maten jag äter är densamma, men den smakar inget för jag är inte närvarande. Jag njuter inte av att plantera och så, det är bara ännu ett i raden av arbetsmoment. Jag har blivit mindre benägen att hjälpa andra, för "ingen ska utnyttja mig och ta mig för given". Jag behöver ett vindskydd. Både utomhus och inom mig själv.

Det känns som om jag burit taggtråd runt mitt hjärta ett tag nu. I ett försök att beskydda kärleken i mig själv har jag stängt Guds ande ute. Det är inte helt enkelt att urskilja Kristi törnekrona från taggtråd i metall. De kan se nästan lika ut och upplevas på samma sätt. Men det faktum att kroppen stagnerat och jag blivit alltmer orkeslös är tydliga tecken på att jag är vilse. Döden är mer närvarande än livet. Häromdagen undrade jag: "Var är du Gud?" I nästa ögonblick var jag tvungen att ställa mig frågan: "Var befinner jag mig?"

Jag inte bara vill för min egen bekvämlighets skull vara frisk och avslappnad i min kropp. Jag behöver det för att kunna vara mottaglig för Guds ande. Det är den jag är, en mottagare för Gud. Det finns ingen utbildning på vare sig gymnasie- eller högskolenivå för att bli en Jesu lärjunge. Jag kan inte doktorera i Andlig urskiljning. Ingen erbjuder vare mig en manual eller en lathund för denna kallelse som är min. Jag är en lärling (lärunge skulle Sötnosen säga), men jag saknar en fysisk mästare som kan vara den vägledare jag behöver för att inte själv ta skada eller skada någon annan. Att urskilja mellan andar är inget roligt arbete, men nödvändigt. En konstnärssjäl har Gud gett mig för att kunna processa allt jag tar emot på en djup nivå. Att skapa är för mig terapi. Det både helar, försonar och fångar upp urskiljningen i ord eller bild. Guds vind vill jag ska föra mig genom livet. Men den andliga vind som för mig bort från Gud, den behöver jag bygga ett vindskydd mot så att jag kan hålla den på avstånd från mig. Den kommer ibland inifrån och ibland utifrån. Därför behövs både ett vindskydd ute i min trädgård på gården och uppe i mitt inre huvudkontor.


Något i stil med detta ska jag säkert kunna få till. När det blir färdigt blir jag lycklig över att ha en plats där vinden inte bryter ner mig. Medan jag bygger tänker jag på annat än arbete och kroppen får röra på sig. Kan det bli bättre än så? Som ett kinderegg: tre godsaker i ett.




Kram

Marie

Marie Ek Lipanovska

0703 - 624260 

marie.eklipanovska@gmail.com

  • Marie Ek Lipanovskas youtubekanal
  • Marie Ek Lipanovskas Instagram
  • Marie Ek Lipanovskas podcast

©2020 by Marie

www.marieeklipanovska.se

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now