• Marie Ek Lipanovska

Min och Jesu korsväg

Palmsöndag. Jesus rider på åsnan upp mot Jerusalem. Jag noterar att jag står en bit ifrån. I år vandrar jag inte med min församling, inte bland de utvalda lärjungarna. Jag går bredvid, en bit bort. Ensam. Men min blick är riktad mot honom som jag följer. Och jag ser att han ser mig. Han ler. Han nickar. Han rider för alla dem som ropar på hjälp.


Jag hör ropen: Hosianna (Kom hjälp oss!) och jag tänker på den rosa tavla jag målat med samma namn. Har jag blivit räddad? Är det därför jag befinner mig på en annan plats? Tillhör jag en annan hjord nu? Det känns så.

Har jag själv stigit lite åt sidan, för att inte dras med i strömmen av andras tankar och känslor? Av alla de som är i nöd, som håller på att drunkna, som är på väg ned till den mörka plats jag varit på och nu återvänder upp ifrån? Det kan vara så.


Tårarna strömmar. Inte av sorg. Inte av glädje. Utan för att Jesu närvaro berör mig. Rör vid mig. Och väcker längtan. Längtan efter honom. Att lyssna till hans livs berättelse. Hans tankar och känslor, sanningen om allting, och kärleken såklart. Evangeliet. Jag behöver att det lever i mig. Att jag känner det lika väl som mitt eget liv. Jag vet att det är så. Att jag vill känna varje steg han tagit på denna jord. Minnas varje bokstav han uttalat. Erfara varje möte han haft med en annan människa. Inte för att förkunna evangeliet för andra. Utan för att leva det i mitt eget liv. Inte för att överglänsa andra, utan för att ställa mitt lilla ljus i hans gigantiska eviga strålglans.


Jesus, varför längtar du så starkt efter mig? Varför älskar du mig så våldsamt? Varför vill du dra mig så nära din kropp? Varför åtrår du mig? Du får inte nog av mig. Vad beror det på? Du nöjer dig aldrig. Du vill alltid ha mer av mig. Varför? Du ger dig inte förrän du fått allt jag är. Hur kan det komma sig att du valt mig att vara så nära och naken med? Varför har du fyllt mig med din överflödande längtan efter att vara älskad? Varför vill du ha mitt hjärta att vila ditt huvud på? Behöver du en plats där du får vara älskad och ta emot den omsorg varje människa behöver? Där du slipper vara allas Gud om så blott för en liten stund.


Själens skönhet dag 6 av 26.


Jag vaknar med en tyngd över mina axlar. Jag bär mitt kors. Och trots att det är Jesu kors som numera är mitt kors, väger det en hel del. Det ska bli skönt att få ställa ner det. Resa det upp. Se hans kropp spikas upp. Lyssna till soldaternas glåpord. Höra massans smädande skratt. Se blodet droppa. Betrakta det som vissa ser som ett bevis på att Gud inte existerar och att Jesus inte är Guds son. Jag ska stå lite vid sidan om, precis som jag gått vid sidan om. För att se bortom vad ögat ser. För att ta emot den överväldigande kärlek som döden på korset innebär. Jag ska känna med hjärtat vidden av den kärlek som offrar sig för mig med sitt eget liv. För med Jesu död föds ljuset in i min mörklagda värld. Och vare sig jag väljer att gå med den kristna strömmen eller lite vid sidan om, så är Jesu kors för alla oss som vill ta emot Guds kärlek och få ett nytt friskt liv.


Kram,

Marie