• Marie Ek Lipanovska

Min själ är en sann skönhet

Adjö lidande. Farväl smärta. Välkommen liv.


Vi närmar oss Kristi Himmelsfärd. Imorgon far min älskade bror hem. Inte för att överge mig, utan för att för alltid kunna vara närvarande hos mig genom den helige ande. Han åker hem för att jag ska kunna vara ett hem för honom. Min bön och vädjan till honom när han nu står på perrongen och snart ska bege sig av hem till vår himmelske Far, är att han tar med sig allt det i mig som åsamkar mig smärta och lidande. Jag vet att han älskar mig så mycket att han vill lyfta av mig det svåra som jag burit i många år. Det är som att be honom fylla sina resväskor med allt jag själv inte längre orkar och vill gå och kan bära vidare på. Och kanske är det den finaste bönen av dem alla, den som verkligen bevisar att jag vet att han älskar mig som ingen annan, att be om befrielse från allt det onda i min kropp och själ.


Jag vet ju att han ska återvända snart igen, som den helige ande. Men som det är nu finns det ingen plats i mig för honom att bo och leva. Kropp och själ är så ansträngd av allt jag fått genomlida de senaste sex åren.

Jag vet inte längre vad det var som skedde. I alla år har jag trott att jag drabbades av den helige andes radikala kärlek, och att allt det som vällde fram ur mig var kärlek och sanning. Men jag är inte lika säker längre. Jag anar att det var den helige ande som drog ur korken i mig. Men det som runnit ur mig tänker jag nu kan ha varit en blandning av både kärlek och rädsla, av sanning och livslögner, av Guds vilja och min egenvilja.

I den kärleken har jag dock synat mina rädslor. Sanningens ljus har slagit hål på de mörka livslögnerna som präglat mig sedan barnsben. Långsamt har min vilja vävts samman med Guds vilja utan att jag protesterat och sprattlat emot. Jag har fått syn på det ohyggliga jag är kapabel till att tänka och göra när jag är värnlös, skyddslös och rädd för att mista mitt liv. Den erfarenheten ger mig förklaringen till varför världen ser ut som den gör.

Men det har också blivit synligt för mig hur vacker jag är allra innerst inne. Min själ är en sann skönhet och hon trivs inte med att vara ensam. Hon längtar efter det goda sällskapet, efter att Jesu ande ska komma och leva med henne.


Jag längtar efter att få återuppleva skönheten i min egen själ, den Gud har format med sin bländande kärlek. Skirheten, skönheten, sinnligheten och sensualiteten som finns i mitt inre är hänförande. Min själ kan sjunga och skriva musik. Hon kan måla och skriva noveller. Hon kan dansa och skratta så det låter som bubblande champagne. Hon är så otroligt vacker, så lekfull och levande. Jag älskar henne gränslöst. Min själ är speciell och så otroligt behaglig att vara samman med. Jag saknar henne så det värker i hela min kropp. Jag är inte mig själv utan henne. Jag blir som en zombie utan ett riktigt liv.

Min själ finns bara i ljuset av kärlek och sanning. Hon går inte att finna där det är mörkt och kallt. Hon skyr allt det onda och kan därför inte bli funnen där. Hon behöver kärleken som sällskap för att kunna existera, utvecklas och bli till. Hon försvinner ner i det fördolda när Guds ljus släcks.

Det är inför den kärleksfulla blicken hon ger sig tillkänna. Hon dröjer inte när kärleken knackar på dörren. Hon springer genast för att öppna. Längtan är den öppna famnen som hon går tillmötes.


Skönheten är hennes namn, det vågar jag påstå. Jag vet att hon inte kan dö, bara sjunka ner i det evigt fördolda. Men jag längtar av hela mitt hjärta efter att känna henne veckla ut sina vingar i min kropp. Jag längtar efter att känna den fulla närvaron av min vackra själ i sällskap av Jesu heliga ande. Jag längtar efter att äntligen få svar på vem jag är och vad jag förmår i min fullhet som kvinna, ett Guds människobarn. Jag har burit denna längtan i hela mitt liv, men först nu finns orden för den. Först nu är jag redo att uttala de orden som gör att jag blir till.


Tack Jesus för att du steg ner i mig och tog av korken. Tack för att du var kvar när jag föll och allt mitt innehåll rann ur mig. Tack för att du aldrig dömde en enda av mina tankar, ord, känslor och handlingar. Tack för att jag fick sitta skälvande vid dina fötter som den skadeskjutna och vingklippta själ jag var. Tack för att jag fick ge dig allt det en gång goda som hade ruttnat i mig. Tack för att du tog emot allt som var infekterat och förvrängt till oigenkännlighet. Tack för att du plåstrade om och rengjorde mina många och djupa sår. Tack för att du torkade mina tårar utan att be mig sluta gråta ut all sorg. Tack för att ditt medlidande, för att du valde att känna allt det onda som härjade i mig. Tack för att du inte lät mörkret övervinna ljuset. Tack för att du lät all min längtan, utan att du lade någon skam eller skuld på mina känslor. Tack för att du stannade upp och pekade på den renhet som också fanns och finns i mig. Tack för att du lät oskulden få ett ansikte och ett namn i Sötnosen. Tack för att sände dina änglar att strida för min själ. Tack för att dina änglar fanns både i himlarymderna där de fallna änglarna härjar. Tack för att du sände människoänglar som kom med mat, kläder, pengar och vänskap. Tack för att du vakade och vakar över mina barn, och för att du beskyddar dem när det onda jagar dem. Tack för att du gav mig de bästa av vänner så att jag hade några som visste vad som pågick i det fördolda. Tack för att du gett mig en insyn i Guds verklighet och den kärlek som förvandlar allt. Tack för att du gett dig tillkänna i Ordet du gett åt oss. Tack för att du levde och visade oss vad livet egentligen handlar om. Tack för att du visat mig vad det är att vara en sann människa. Tack för att du dog för mig, annars hade jag varit död nu.


Jesus, jag älskar dig som jag aldrig älskat någon förut. Helt öppenhjärtligt, utan rädsla för att min kärlek ska avvisas, helt fri i min längtan efter ditt ständiga sällskap. När människor säger att jag är för mycket säger du: "Är det allt du har?" I det ligger friheten, att få älska någon helt hämningslöst. Men det är så barnsligt enkelt, för du älskar mig helt villkorslöst, oändligt och övermäktigt.


Tack älskade himmelske Far för den bästa av bröder. Tack Moder Jord för att du visade den unga Maria vad vi kan göra när kärleken knackar på vår dörr och vill stiga in.


Kram,

Marie

Marie Ek Lipanovska

0703 - 624260 

marie.eklipanovska@gmail.com

  • Marie Ek Lipanovskas youtubekanal
  • Marie Ek Lipanovskas Instagram
  • Marie Ek Lipanovskas podcast

©2020 by Marie

www.marieeklipanovska.se

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now