• Marie Ek Lipanovska

När Gud blir verklig



Jag blir medveten om den förvandling som skett i mig när jag läser min bok Det nya vinet av morfar Stinissen. "Allting bärs av en lidelsefull längtan efter förening med Gud. Hos Johannes (av Korset) handlar det inte om att förverkliga sig själv utan, tvärtom, att låta Gud bli verklig."


När jag födde mitt yngsta barn, Jonathan som idag är 19 år, förstod jag att jag var tvungen att ta itu med mitt förflutna. Min uppväxt med en alkoholiserad pappa stod i vägen för min kärlek till min son. Min blick var grumlad av min egen pappas frånvaro, av män som svikit mig och den ensamhet jag kände i mitt äktenskap. Jag var medveten om att jag behövde tillfriskna från det medberoende jag utvecklade som barn, men jag visste inte vad som var friskt och vad som var sjukt längre.


När jag sade att jag ville skiljas fem år senare var det för att jag upplevde att jag inte kunde tillfriskna i äktenskapet och min själ ropade efter ett självförverkligande. Jag ville hitta mig själv som människa och ta reda på vad min kallelse i livet var. Jag kände att jag var mer än en mamma och en hustru. Jag var en egen person och hon hade gått förlorad.


Jag har grävt upp min egen släkthistoria. Sorterat igenom hela mitt liv och alla mina relationer. Funnit bitar av mig själv som varit försvunna, tagit avsked av det som gått förlorat, och omfamnat mig själv och mitt liv om och om igen under väldigt många år. Jag har satt ord på allt det svåra, på mina trauman och alla de djupa smärtsamma känslorna jag burit ensam genom mitt liv. Ingenting har jag skyggat för. Ingenting. Inte ens de bottenlösa svarta hålen. Jag har fallit ner i den allra svartaste sorgen och den mörkaste övergivenheten. Så djupt att jag blivit så pass värnlöst liten att jag bara haft det ursprungliga spädbarnsskriet kvar att uttrycka. Jag har gråtit och skrikit som ett nyfött barn. Det är också där jag mött Gud. När jag till slut slagit i botten av mig själv. För där fann jag det ursprungliga i mig. Det Gud hade nedlagt i mig. Själva urbilden. Och det är den urbilden som jag nu vill förverkliga.


"Allting bärs av en lidelsefull längtan efter förening med Gud. Hos Johannes (av Korset) handlar det inte om att förverkliga sig själv utan, tvärtom, att låta Gud bli verklig."


Det verkliga självförverkligandet är nämligen att låta Gud bli verklig i mig. När jag söker mig själv, mitt sanna jag, är det djupaste sett Gud i mig jag letar efter. Och Guds avbild i oss finner vi när vi förlorar oss själva, när vi dör bort från den vuxna självtillräckligheten och faller igenom de mest vidriga svarta bottenlösa hålen i oss, när vi blir som barn, där orden försvinner och bara spädbarnsskriet finns kvar.

I det totala beroendet tar Gud emot oss och visar sig för oss. I det mörkret ser vi Guds ljus och inser att vi inte lyser av egen kraft och inte lever av egen kraft. Det ljuset och det livet blir det mest värdefulla för oss. Det är det vi vill förverkliga och det vi vill att andra ska uppleva i mötet med oss.


Där är jag idag efter alla år av djup smärtsam självrannsakan och mycket tid inför Guds egen blick. Jag vill låta Gud bli verklig i mitt liv.


Kram,

Marie