• Marie Ek Lipanovska

Nytt år, nya eleganta tankar

Vet du Far, bland de första tankar jag tänkte detta alldeles nya år som ännu ligger blankt som ett oskrivet papper, var att jag var arg på dig. Knappt hade midnattens timma slagit förrän jag ställde mig på min broder Kains sida och stirrade tillbaka på dig med samma blick som du såg på honom. Och jag tänkte om dig, Far, att du blev en bättre pappa efter att du fick ditt alldeles eget mänskliga barn, Jesus Kristus.


Det spelar ingen roll vad du visste om Kain och hans offergåva. Under varje orätt handling finns en längtan efter kärlek och bekräftelse. Hur många människosöner genom alla tider har inte stått framför sin faders blick och känt sig otillräcklig? Och ibland mindre älskad än sin bror. Hur ofta har jag inte hört män i alla åldrar säga att de aldrig riktigt är nöjda med sig själv? Och fastän de är gamla så längtar de fortfarande efter sin pappas bekräftelse, att få möta hans blick och höra att han är stolt över sin son?

Jag vet inte varför du såg med välvilja på Abels offergåva men inte på Kains. Jag känner bara hur jag vill ta Kain i hand och säga: Jag vet hur det känns att vilja bli sedd med blida ögon och värme. Jag vet hur det känns när jag kunde ha gett mer än jag gjorde, men var rädd för att inte ha så det räckte. Jag vet så väl att när jag förtjänar det som minst, då behöver jag den där förlåtande blicken som mest. Den som säger att gåvan jag kommer med räcker, även om den inte är tillräcklig.


Far, ibland tänker jag att du såg på Kain med den besvikelse du kanske kände över hans far och mor. För det är så vi människor gör. Vi bär med oss oförrätter från ett möte in i ett annat.

Hur ofta har inte jag sett på människor genom ett gammalt filter av besvikelse? Likaså har jag mött både mäns och kvinnors blickar som varit grumlade av besvikelse som gällt en annan människa än mig.

Sårade erfarenheter hänger ofta mellan två människor som ett draperi. Ibland är det så tjockt att man egentligen aldrig ser varandra för dem vi är. När jag födde min son Jonathan för snart 19 år sedan svor jag en ed om att riva ner det tjocka draperi som jag ofta drog för i mötet med män. Jag ville en dag kunna se på min egen son med klar blick, fri från alla mina sårade erfarenheter av alla andra av manskön.


Jag trodde nyligen att jag äntligen hade lyckats, Far. Nu inser jag att så inte är fallet. Kanske är det därför som jag nu projicerar min besvikelse på dig och känner ett starkt behov av att stå upp för min bror Kain, för annars blir jag stående där bakom det mörka draperi som dämpar ljuset som vill både in och ut.

Där bakom tystnar jag och i mörkret börjar besvikelsen gro och snart växer föraktet upp ur jorden. Då får vreden tag i mig såsom den fick tag i Kain. Det slutar med att jag önskar livet av antingen mig själv eller någon annan, fastän jag innerst inne bara längtar efter att vila i den där milda blicken som säger: Jag älskar dig. Din offergåva är mer än tillräcklig, den är faktiskt alldeles underbar.


Och i ärlighetens namn så är den inte vacker, jag vet det, sanningen jag ger dig i gåva, min Far. Besvikelsen jag känner gäller ju främst dig. Om det var du som sådde längtan i mig, vilket jag tror att det var, och jag har gjort mitt bästa för att lyssna till och ledas av den. Är då detta liv jag nu lever verkligen vad du önskar för mig? Isåfall är du en sämre förälder än jag. Jag skulle inte be om en så stor offergåva som du krävt av mig, Far, i utbyte mot något mindre än vad jag gav. Så där beter sig bara en ockrare och jag hoppas verkligen inte att du förvandlats till en av dem.


Och om jag som ditt barn inte får ösa över dig den besvikelse som jag känner inför dig, vilken stackare ska då bära den skuld jag lägger på dig? Inte tänker jag tynga ner din egen sons axlar ännu mer. Han måste få vara sin egen person i detta och inte få lida för vem du är.

Du är min Far, men jag tycker inte om vad du gjort i alla tider. I synnerhet inte när människan var väldigt ung. Jag anser att du har varit alldeles för hård och kall och skoningslös. Jag tycker inte om det draget hos dig som de skriftlärda så gärna framställts som ett gott karaktärsdrag. Jag hoppas att det säger mer om dem än det gör om dig. Det får dig nämligen att se ut som en mäktig hjärtlös kung som använder bergskedjorna som trumset för att få uppmärksamhet när du känner dig bortglömd och förbisedd. Deras beskrivningar får mig dessutom att tro att du älskar vissa mer än andra, vilket faktiskt gör mig illamående och arg som ett bi.

Därför har jag nu börjat ta mig friheten att skriva om historien annars lär jag göra revolt och lämna både dig och kyrkan för att sedan aldrig återvända igen. Och då gissar jag att de skriftlärda får precis som de vill. Ibland undrar jag om de inte låtit en skrämmande Gud framträda för att hålla oss andra ifrån dig, för närheten till dig innebär en större makt över våra egna liv och en väg till visdom, frihet, frid och kärlek.

Jag kanske är naiv i min tro, men så får det vara. Jag tänker utgå från den Far jag tycker mig se i Jesus Kristus och sudda ut ormens inflytande över oss alla. Eva och Adam har fått sin upprättelse i gårdagens berättelse. Idag ger jag Kain det liv han förtjänar. Och eftersom någon självutvald dåre i forntiden tog sig friheten att avstå från att namnge kvinnor så tar jag mig Adams rätt att ge namn åt de kvinnor som lämnats identitetslösa av de skriftlärda dönickarna.


Som du hör, Far, så är min besvikelse och vrede inte bara gentemot dig, utan mot de som skrev oss kvinnor ut ur historien och låtsades att det var din vilja. Skitstövlar är ett passande namn på sådana odågor. De borde bara få skriva i sand, inte i sten och på papper.


Kram, från din älskade dotter. För det är ju vad Jesus påstår att jag är. Jag tänker lyssna på honom och inte de andra dårfinkarna framöver. Annars riskerar mitt namn Eva Marie, och hela mitt icke jungfruliga och fromma liv suddas ut ur historien av de som kallar sig gudfruktiga. Det kommer inte att ske utan strid från min sida. Där är fler vargar inne bland din sons får än utanför Herrens hage. Jag har ändå inget annat viktigare för mig, så varför inte dra svärdet ur min slida och slåss för min tro på sanningen.



Joy och Kain Min version


För ett historiskt ögonblick sedan kände sig Kain övergiven av Gud. Nu låg han med armarna runt sin hustru Joy och hans ansikte strålade av glädje över deras intima gemenskap. Inför varandra kunde de vara nakna till både kropp och själ. De delade på allt från tankar, känslor, kunskap och visdom, till andetag, djupa kyssar och kroppens varma kärleksvätskor.

Kain hade lämnat sin mor och far och sin lillebror, herden Abel. Familjen var kvar i sitt älskade Eden medan Kain hade utvandrat för att skapa sig ett liv på en annan plats. I Nod hade han funnit henne, kvinnan som genast fyllde honom med stor glädje. Joy var hennes namn. Liksom Kain påminde om sin far Adam och brukade jorden såsom han hade lärt sig, påminde Joy om Eva. Hon kröp in under skinnet på Kain, slog upp ett tält över hans hjärta och tycktes känna både honom och livet omkring dem på ett sätt som var okänt för honom.

Staden Nod var omgiven av bördig jord som Kain och Joy brukade med stor iver och varsamhet. Från Eden hade Kain burit med sig mängder av fröer. Joy kände till omgivningen väl och hjälpte Kain med att utse de mest fruktbara platserna för hans utsäde. Fröerna grodde, växte och bredde ut sig så mycket att djuren som förut bara hade funnits i Eden nu också kom och fann sig en boning i den grönska som överflödade i Nod.

Även glädjen och kärleken mellan Joy och Kain frodades. De fick sonen Henok och dottern Mercy. Mercy som var yngst stannade kvar i sin moders hemstad Nod. Henok gjorde liksom sin far. Han utvandrade med pungen full av fröer och bar så med sig en bit av både Eden och Nod vidare ut i världen. Till Henoks minne byggde Joy, Kain och Mercy en stad som fick hans namn. Så blev en stad till två, och också den utbredningen fortsatte.

Både Mercy och Henok gav liv åt flickor och pojkar. De befolkade både städer och landsbygd och det fortsatte i släktled efter släktled. Så bredde Eden ut sig. Kärleken till Skapelsen, nakenheten mellan kvinna och man, livet hos växterna och djuren, allt förökade sig. Och Gud fortsatte att vara närvarande hos varje människa på den plats och i den tid de alla levde. Gud njöt av att allt det goda som människorna gjorde med de gåvor han en gång hade gett dem.


©Marie Ek Lipanovska 2021


Jag lyssnar på nyårskonserten från Wien på Sveriges Television. Tanken var att jag skulle ut och gå nu när jag hade ätit mina vörtbrödsmackor med ost och gurka, men det får vänta till efter konserten som slutar om två timmar. Igår kväll tänkte jag nämligen så, att jag önskar att smaka på nya saker. Jag längtar efter elegans. Något annat passande ord hittar jag inte. Och vad det innebär vet jag inget om för jag har aldrig känt smaken av elegans i mitt liv. Aldrig någonsin. Det skulle jag ha vetat isåfall.


Dirigentens rörelser är eleganta. Flödande, mjuka och bestämda. Stråkarna som glider över strängarna är eleganta, liksom musikernas kroppar som rör sig ihop med sitt instrument och i takt till musiken de skapar tillsammans. Hela ensemblen är otroligt elegant när de verkar som en enda kropp. Tonerna som följer efter varandra som ett pärlband är eleganta. Jag får aldrig lust att hoppa av det halsband de trär åt mig. Tvärtom, jag skulle vilja hänga som ett gnistrande smycke i det.

De 30 000 färgsprakande blommorna som arrangerats är eleganta. Liksom hela den varmt röda salongen med de guldfärgade pelarna är mest sina vackra kvinnokroppar. För att inte tala om de alldeles magnifika kristallkronorna som hänger ner från taket.

Jag ler åt applåderna från de 7000 i salongen som inte finns där, men som är med genom sina mobiltelefoner. Corona har visat oss prov på den märkligaste form av kärlek som finns. Den att avstå från att vara nära den man älskar.


Nu tar de en paus på 25 min. Då ska jag gå in i duschen. Jag är allt annat än elegant.


Kram

Marie

Marie Ek Lipanovska

0703 - 624260 

marie.eklipanovska@gmail.com

  • Instagram
  • YouTube
  • Spotify Social Ikon
  • Patreon social icon

©2021 by Marie

www.marieeklipanovska.se

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now