• Marie Ek Lipanovska

Som en blomknopp i ett vattenbad

Jag väntar på att högmässan på Youtube ska starta. Utanför vardagsrumsfönstret betar hästarna i hagen. Himlen är friskt blå. Vinden letar sig in genom det öppna glipan. Katten slickar sig om munnen efter att ha ätit sin blöta frukost. Mitt kaffeglas är snart urdrucket.


Jag inspekterar gårdagens tavelramar och ser att den ena är klar efter fem strykningar med antikvit snickerifärg. Den andra fäller fortfarande av den underliggande rödbruna betsen. En pensel står i vatten och är redo att användas fler gånger.


På matbordet står en avklippt röd ros i en vacker liten glasskål med fot. Jag gör alltid så, räddar de sista blommorna i en vissnande bukett genom att klippa dem korta, ibland blir det bara till knoppar som får sin sista blomning vilande i ett litet vattenbad.



Mina tankar har alltid kretsat kring Kärleken.

Vad frånvaron av kärlek har gjort med mig och var jag skulle få svar på mina frågor.

*Finns det någon som älskar mig för den jag är?

*Finns det någon som inte överger mig när min kärlek har sinat?

*Vem är jag i närvaron av Kärleken?

Jag har alltid längtat efter att få uppleva vem jag är, när jag formas av och i Kärleken.


Nu ska jag fira mässa.


Kram,

Marie