Guds trädgård

Min vän säger till mig:

Kom, min älskade, min vackra flicka, kom ut!

Vintern är över, regntiden är förbi.

Marken täcks av blommor, sångens tid är inne,

turturduvan hörs i vårt land.

Fikonträdet får kart, vinstocken går i doftande blom.

Kom, min älskade, min vackra flicka, kom ut!

Min duva bland bergets klyftor, i klipphyllans gömsle,

låt mig se dig, låt mig höra din röst!

Din röst är ljuv, din gestalt så skön.

(Höga visan 2:10-14)