Hösten 2020 gör Sötnosen entré i Bunkeflo kyrkoblad som ett stående inslag. Fyra gånger om året kommer förpsamlingsbladet ut. Förutom Sötnosens serie skriver jag i varje nummer ett personligt porträtt av någon i arbetslaget eller bland församlingsmedlemmarna.
I den allra första seriestrippen från 2020 finns inte Anden med. Sötnosen börjar sin berättelse med livet innan Anden kommit till henne.
Larven representerar den egna mänskliga viljan. I hennes fall har den fria viljan upptäckt att den vill göra Guds vilja och den har lett henne till Livets träd. Den egna viljan kravlar sig långsamt upp mot den gren den vill vara på Livets träd. Den har ett mål. Den vet vart den ska ta sig för att kunna förvandlas. Sötnosen håller handen på trädet och har sin blick riktad mot larven. Hon är fysiskt och mentalt närvarande och fokuserad på vad som sker.
Andra rutan visar att den egna viljan funnit sin plats, som är att vara en gren på Livets träd. Där hänger den nu förpuppad. Liknelsen av en larv som blir till en fjäril är bra. Samma väsen kan ha helt olika skepnader. Under tiden som larven förvandlas inuti puppan överlever den genom att äta upp sig själv, kan man förenklat säga. Ingenting av vem den var går förlorat. Allt återbruka och förnyas. Sötnosen gestaltar detta med att rikta sin blick uppåt mot förvandlingen samtidigt som hon med sin kropp visar att hon är ett kors. Hon låter döden ske för att göra plats för det nya livet.
Tredje rutan visar att förvandlingen är fullbordad. Den egna viljan är densamma som Guds vilja och med det kommer den totala friheten. Ett bevingat liv. Ett upplyst liv. Sötnosens blick är riktad mot det fria upplysta livet som finns i Guds vilja. Hennes utsträckta arm gestaltar grenen hon nu är på Livets träd. Tro och handling har blivit ett.
Marie
Comments