Sötnosen och Anden läser Psaltaren | psalm 13
Psaltarpsalm 13 består av 6 verser. Sötnosen tolkar vers 2.
”Hur länge skall du glömma mig, Herre? Hur länge skall du dölja ditt ansikte?”
(Psaltaren 13:2, Bibel 2000 ©Svenska bibelsällskapet)
"Eloi, Eloi, lema sabachthani?” ropade Jesus på korset. Det är arameiska, det språk Jesus talade och betyder ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
Ingen troende människa, inte ens Jesus, är befriad från de stunder då Gud känns frånvarande. För Sötnosen är ett liv utan Anden tomt och glädjelöst. Anden är hennes bästa vän. Anden vet allt om henne och älskar henne ändå. Det är just det som är kärlek. Att känna en människas alla sidor och ändå älska henne.
Att vara bortglömd av Anden är det värsta som kan hända Sötnosen. Att inte vara sedd av Anden och att inte få se Anden, det är smärtsamt. Det finns en ensamhet som är värre än all annan ensamhet, och det är när inte ens Gud är med oss.
Men Sötnosen har satt sig på sin bräda, INRI-brädan, den hon fått av Jesus. Om Gud är borta är det bara för en liten stund. Kanske för att Sötnosen ska bli påmind om att livet utan Anden är inget liv, det är som att vara död.
Anden är Sötnosens kär-lekkamrat. De tävlar på skoj om att älska varandra mest. Den leken kan man inte leka ensam. Men Anden vet hur svårt det är för människan att vara utan Gud, så fjädern i Sötnosens knä säger: "Eloi, Eloi, lema sabachthani?"
Varje fredag kan du på Facebook, Instagram och Sötbloggen se och läsa en sida i den framtida boken "Sötnosen och Anden läser Psaltaren".
Gilla gärna, kommentera och dela så att Sötnosen har en chans att synas i resten av flödet.
Tack på förhand!
Marie