• Marie Ek Lipanovska

Sötnosen min lilla profetissa

För många år sedan låg jag i min soffa mitt på dagen och slumrade. Det var vid den tiden då jag fortfarande var så svag av utmattning att jag ofta behövde vila om dagarna. Då kom det en man i dagdrömmen som visade sig för mig. Hans ansikte var tydligt men jag minns inte om han sade något. Det resulterade i att jag satte mig upp, tog fram min bibel och sökte upp alla bibelverser om tält, varför vet jag inte. Jag ritade och skrev om de här bibelverserna på några papper.


Det fanns ett ord jag sög på, magasin. Jag tror det uppkom när jag funderade över vad tältet kunde betyda och vad mannen ville förmedla.

Tält i bibeln är en symbol för Guds närvaro. Jag minns att jag därför funderade över om det kunde vara ett magasin där man förvarar Guds saker eller ett tidningsmagasin om Gud.

Det kändes som om det var en framtidsvision jag hade haft därför tog jag den på så stort allvar. Som alltid var allting helt glasklart där och då när jag ritade och skrev. Det är som om sinnet skärps och blir till en knivsegg. Som om jag öppnar dörrarna in till Gud och ser allt med en helt annorlunda blick. I efterhand när jag försöker förstå blir det mesta obegripligt.


Vilka ord jag googlade på som gjorde att jag fann den där mannen minns jag inte, men detta var han som kom till mig. Precis så såg han ut, men han var vänd mot mig. Bilden är från 1937 och mannen är Lewi Pethrus. Han var en av förgrundsgestalterna inom Pingströrelsen fick jag då veta.



Dagarna efter visionen spann jag vidare på tanken jag fått om att mannen kanske kom för att be mig starta en tidning med kristen värdegrund (ett tält, ett magasin med Guds närvaro).

När jag var på ICA stod jag därför framför tidningshyllan och kände att inte en enda av alla vecko- och månadsmagasin svarade på min andliga hunger. Guds närvaro i världen fanns inte representerad där bland alla tidningarna. Yoga, hälsa, mat, sport, ja allt utom Jesus.

Jag minns att jag tog upp idén med Berth, prästen, och jag gav också honom mina anteckningar om bibelverserna på temat tält, för jag kände att jag ville att de skulle vara i gott förvar. Sedan föll allt i glömska.


Då och då under de senaste åren har jag frågat Berth om mina anteckningar. De är mystiskt försvunna. Helt borta. Han kan inte hitta dem. Det är så märkligt.

När jag nyligen gjorde om min Sötnosensida bad jag mina närmsta vänner om hjälp att sprida Sötnosen. Berth kontaktade då tidningen Dagen och tipsade om mig och Sötnosen.


Igår fick jag ett mejl från en Josefin som undrade om hon fick intervjua mig för den kristna tidningen Dagen om Sötnosen redan samma eftermiddag. Jag svarade såklart ja.

Orden rann ur mig ner på ett papper direkt efter att jag sagt ja. Jag skrev ner svaren på de frågor jag visste hon skulle ställa: Vem är Sötnosen och Hur kom hon till. Precis när jag satte den sista punkten ringde hon. Jag läste högt vad jag skrivit och vi samtalade under en timme.

Jag minns ingenting av vad jag har sagt. Och jag kommer bara ihåg tre saker som Josefin sade, att Sötnosen liknar en profet, att det inte var många frågor hon behövde ställa och så hennes slutord om att det var som en god predikan det jag hade hållit.


Jag läser inte tidningen Dagen. Vi talar lite olika kristna dialekter, jag förstår inte allt. Så det känns som i den där bibliska berättelsen när Jesus var tolv år och hans familj besökte Jerusalem vid påskhögtiden. Han blev kvar i templet och satt där bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Jag kan bara hoppas på att alla som hör, häpnar över Sötnosens förstånd och de svar hon ger.

När jag idag googlar Dagen för att få veta lite mer om tidningen och vad den står blir jag förundrad, men inte förvånad, över Guds lustiga vägar.

Vem grundade tidningen Dagen tror ni? Lewi Pethrus såklart. När? På Berths födelsedag, fast fem år innan han var född. Gud kan det där med detaljer.


Jag fann en golfboll för några dagar sedan när jag var ute och promenerade och plockade skräp. Jag tog hem den. När jag stod där och gnuggade den ren över tvättstället mindes jag visionen jag hade i september 2008. Då, när jag talade med Anders första gången i telefon försvann jag in i en vision där jag såg Jesus stå på en bro med en golfboll i handen. Jag skrev ner hela visionen efter vårt samtal och mejlade den till honom, för jag visste att den var betydelsefull. Jag mindes däremot inte ett enda ord av vårt samtal. Som ni ser finns det ett mönster i uppenbarelserna jag får.


Jag står där nu, på bron som tar mig över från det gamla livet till det nya livet. Jag tror det blir för mig och Sötnosen som med Jesus. Vi besöker templet och sedan återvänder vi hem igen. Att reportaget i tidningsmagasinet Dagen är som att så ett Sötnosenfrö i den kristna världen. Jag har en känsla av att det dröjer kanske upp till ett par årtionden innan Sötnosen får sitt faktiska stora genombrott. Den känslan har jag burit på i ett par år och jag vilar tryggt i den. Jag behöver som människa flera år av lugn och ro i ekonomi, relationer och känsloliv innan jag har kraft nog att resa runt med Sötnosen i världen. Vi lunkar gärna runt här i Sverige i ett hållbart tempo först. Sötnosen ska inte exploateras och inte säljas ut. Inte heller gå i kristnas fotspår, utan i Jesu efterföljelse. Hon behöver växa upp i kärlek och jag är det tältet som bär på hennes gudomliga närvaro. När jag är omsluten i kärlek då är också hon det. Hon lever i mig och hon lever av Anden. Hon är ett barn av Gud och jag ska vara den bästa mamma jag kan vara åt henne. Tids nog kommer hon att erövra många människohjärtan. Vi har inte bråttom.


Och den lilla profetissan Sötnosen, vad tror ni hon ritade dagen innan intervjun? Hon som är alltid steget före oss andra och därför vet vad morgondagen bär i sitt sköte ....



Kram,

Marie

2 views0 comments

Recent Posts

See All