Hon ser lite finurlig ut, Sötnosen. Jag förstår inte vad det är hon vill berätta med sin teckning.
Jag kan se att de båda vännerna har varit nere i tunnan med vatten. Båda håller på att torka.
Vad som har fångat deras uppmärksamhet vet jag inte heller, men de har blicken vänd mot ett annat håll.
Är det vad som sker bortom det som är synligt för oss andra som fått dem att stiga upp ur badtunnan? Ibland vet vi inte. Då kan vi börja spekulera. Men vi kan också vänta och se. Låta tiden utvisa. Att en vet, innebär inte att alla vet. När Sötnosen tycker att vi andra ska få klarhet, då lär hon teckna för oss vad som finns där utanför vårt synfält.
Men jag kan också lyssna efter Anden i full vetskap om att Sötnosen alltid talar om Jesus. Den enda bibeltext jag spontant kommer att tänka på är när Jesus och Maria är på bröllopet i Kana. Då påtalar Maria för sin son att vinet är slut. Jesus svarar Maria med orden: »Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.«
Kanske hör Sötnosen det. Lite konstigt är det allt att kalla sin mamma för kvinna. Då hade nog också jag lyft på ögonbrynen. Och vilken stund talar Jesus om? Anden viskar: »Sin död.«
Det hör kanske inte till vanligheterna att man talar om sin egen död på någon annans bröllop. Ganska ögonbrynshöjande det med.
Men vad får mig att tänka på bröllopet där Jesus förvandlar vatten till vin, och räddar därmed hela bröllopsfesten? Tittar jag noga i bibeltexten i Johannesevangeliet 2:1-12 upptäcker jag något intressant som jag måste ha hört men inte noterat, fast Sötnosen tycks ha gjort det. "Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter."
Det är visserligen inga badtunnor i texten, men fint vin brukar man förvara i ektunnor. Sötnosen vet hur jag tänker. Jag har helt missat att lägga märke till kärlen i texten. Jag har när jag läst texten tidigare fokuserat på innehållet, vattnet som blev till vin. Men Sötnosen hon ser de små detaljerna och pekar ut dem åt mig. Kärlet i vilket förvandlingen kunde ske var judarnas reningskärl. De båda vännerna är renade av vattnet i tunnan.
Det gamla kärlet är alltså platsen där det nya visar sig. Men då måste man först kliva upp ur reningsbadet och stiga åt sidan så att Jesus kan förvandla vattnet till vin. Annars är man i vägen för den förvandling som är ämnad att ske. Och det är inte de båda vännernas uppdrag. De banar väg. För mig och för dig. För alla som vill förvandlas.
Sötnosen på Facebook:
Sötnosen på Instagram:
Commentaires